Jag testar Bokus play just nu och blev väldigt glad när jag hittade Simonas nya bok där på utgivningsdagen i tisdags. Jag skulle egentligen läsa ut Vägen till Klockrike den kvällen men påbörjade istället den här. Sorry Harry men Simona lockar så mycket mer.

Sam är en kille från förorten som arbetat sig upp till en av Sveriges mest framgångsrika hotellkungar. Dessie är rikemanstjejen som gick emot familjens önskningar och blev yrkesmilitär för att så småningom landa hos ett säkerhetsföretag. Sam och Dessie har en sårig historia tillsammans, som ungdomar var de ett förälskat par men deras förhållande slutade abrupt med en händelse kantad av svek och lögner. Under åren har de försökt glömma varandra men så träffas de 15 år senare när Sam utsätts för hot och tar kontakt med just den säkerhetsfirman Dessie jobbar på. Han ber att få henne som sin livvakt vilket sätter dem bägge på prov.

Det här är den nionde boken av Simona jag läser, jag har ännu inte läst hennes novell, och allting startade med att jag via tips läste Överenskommelser i mars 2012. Sedan dess har jag sett fram emot varje ny bok och jag blir som alltid kungligt underhållen. Det är roligt att hon i den här boken återvänder till sin En enda-serie och några karaktärer därifrån dyker upp i birollerna.

Det som är annorlunda med just den här boken är att det finns en liten deckarplot med. Utöver kärlekshistoriens turer så är hoten mot Sam och vem som kan tänkas ligga bakom dem drivande för storyn. Det ger en ytterligare dimension till läsningen och även om jag ganska snart kan gissa vem som ligger bakom några av hoten så blir det extra spännande läsning.

Simona är alltid noggrann med att ha feministiska bad ass karaktärer och att lyfta sociala samhällsfrågor. I den här boken får hon med nästan allting och det kan kanske tyckas lite väl mycket men samtidigt så är vi många som brinner för inte bara en fråga utan faktiskt flera. Sam är klimatmedveten, strävar efter en inkludering och jämställdhet när han anställer folk och han undviker dessutom kött från landdjur. Sen gillar han ändå lyx och flärd vilket jag antar är lite oundvikligt i den här typen av litteratur då en romance i Raskens-stil kanske inte blir exakt lika underhållande.

Om Simonas kvinnliga huvudkaraktärer är tuffa, ofta kurviga, feministiska kvinnor som är matglada och med skinn på näsan så är de manliga alltid rent fysiskt en stereotyp machoman. En Thor à la Chris Hemsworth helt enkelt. Sen kompenseras det här genom att de är medvetna och omvårdande typer och Simona poängterar också att Dessie inte bara tänder på Sams utseende utan att även hans egenskaper är extremt viktiga för attraktionen.

På ett sätt upprätthåller ju dock det här machomanidealet normen om hur en man bör vara, eller snarare se ut. Heteroromance är förvisso fantasier för heterosexuella kvinnor på samma sätt som många tv- och datorspel avspeglar spelutvecklarnas fantasier där de kvinnliga hjältar har enorm byst och getingmidja och männen även här är muskelknippen. Simona har dock andra manliga karaktärer i sina berättelser som t.ex. Sams assistent Leo i den här boken som klär sig könsöverskridande utan att för den delen vara trans eller homosexuell.

Men skulle man kunna skriva en heteroromance utan den ladugårdsdörrsbreda mannen? Jag läser endast Simonas böcker så jag är inte tillräckligt bevandrad i romancevärlden. Jag har försökt med Nora Roberts men finner hennes karaktärer allt för tråkiga och intetsägande. Hur som helst så är den här boken precis lika bra som alla andra böcker Simona skriver. Det går liksom inte att bli besviken utan jag får exakt det jag förväntar mig; en välskriven bok med intressanta karaktärer som ger mig en stunds lättsam och härlig avkoppling.

Utläst: 16 oktober 2020
Mitt betyg: 4/5