Det är 8 mars och vi är några bloggare som skriver om viktiga kvinnor idag!

Sophia Elisabeth Brenner föddes 1659 och beskrivs som den första kvinnliga författaren i Sverige samt en feministisk pionjär. Hon fick en lång karriär och diktade under 50 års tid. Hur kom det sig att omgivningen bekräftade henne som författare? Varför fick just hon genomslag? Det här undersökte jag i en liten miniuppsats i höstas och den här texten är ett sammandrag av den.

På medeltiden fanns ännu inte författare som social konstruktion, texter var något som ofta kopierades och det ansågs att de alla hade sitt ursprung hos Gud så vem som egentligen skrivit dem var oväsentligt. När boktryckarkonsten gjorde entré kom det tankar kring original, äganderätt samt ansvar för texterna och behovet av författaren som individ och personlighet uppstod.

Brenner hade påverkats starkt av den franska salongskulturen och diskussionerna där kring kvinnors lott och roll i livet och 1684 skrev hon sin första dikt där hon hyllade kvinnor och kvinnors förmåga. Hon skriver till exempel om kvinnan som mer högtstående än mannen och Guds avbild, “Bör Qwinnan wördas högst, som Solen jämnlik är. Hon är den Högstas Bild, Naturens Mäster-Stycke” samt om hur kvinnor kan bli ännu vackrare om de tillåts studera “En Deijlig skapad Kropp med wishet samman-parad, I hwilken Skiönhet blir af sinrikhet förklarad”. Mot slutet av dikten ursäktar sig Brenner, ironiskt, för att hon, istället för en man, tagit sig rätten att skriva en hyllningsdikt till kvinnan men hon avslutar med att hon till och med har större rätt än en man att göra detta.

Det här blev starten för hennes ställning som kvinnans försvarare och hon kom därmed inte enbart att bli Sveriges första kvinnliga författare utan har även setts som landets första feministiska författare. Brenner skrev framförallt tillfällesdikter och ca två tredjedelar av hennes hyllningsdikter riktade sig till personer inom samhällets övre skikt vilket också var ovanför hennes egen nivå. Många dikter skrevs till framgångsrika kvinnor och hon var en uppskattad författare vars dikter efterfrågades. Detta vet vi genom vittnesberättelser från dåtidens människor. Brenner skrev också sorgedikter och använde ofta dessa som ett forum för att diskutera kvinnosaksfrågor samt försvara sina egna ställningstaganden som kvinna och författare.

Brenner gifte sig med en konstnär och han verkar ha stöttat hennes författarskap genom både uppmuntran till studier och skrivande men också rent konkret ordnat böcker till henne. Brenner hade fått läsa latin i skolan vilket vanligtvis var förbehållet pojkarna och att hon kunde skriva dikter på både latin, olika europeiska språk och svenska gjorde att hennes texter blev tillgängliga för en stor publik. I samarbete med redan kända kulturmän så sände Brenners man sin frus texter till betydelsefulla kulturmänniskor utomlands samt sålde prenumerationer på hennes texter. På så sätt byggde de upp hennes författarskap och stjärnstatus och det skrevs till och med hyllningsdikter till hennes ära.

Brenners genombrott och framgång verkar till stor del ha varit avhängig den marknadsföringsapparat som hennes man med flera orkestrerade. Tack vare sina språkkunskaper kunde hon också få en bred publik och hon kom i rätt tid när det gällde det nyligen etablerade behovet av en synlig författare. Ytterligare en bidragande faktor till hennes popularitet är det faktum att hon gick i bräschen i Sverige med sina feministiska tankar vilka låg rätt i tiden då fler än hon var inspirerade och upplyfta av de franska salongsdiskussionerna kring detta ämne. 

Bloggstafetten fortsätter hos Feministbiblioteket!

Källor:

• Olsson, Bernt & Algulin, Ingemar (2013). Litteraturens historia i Sverige. 6. uppl. Lund: Studentlitteratur
•  Westman Berg, Karin (2011) Wår swenska Minerva.
  Tillgänglig: https://nordicwomensliterature.net/se/2011/01/04/waar-swenska-minerva/