Även söndag begav jag mig tidigt till mässan då jag ville hinna maxa min korta vistelse bland böcker och härliga samtal. Idag hade jag planerat in lite luft mellan några samtal så att jag skulle hinna gå på golvet, kika runt och såklart köpa böcker!

Fatima Bremmer

(minns inte namnet), Fatima Bremmer (sorry för dassig bild)

Fatima Bremmer pratade om sin nya bok Ligan vilken handlar om en grupp kvinnor som kämpade för att få bli journalister i Stockholm för ca 100 år sedan. Jag har läst och älskat Ett jävla solsken och har De sista tanterna oläst här hemma i hyllan. Vill gärna läsa denna också!

Bänkboken, mest ett tidsfördriv eller potential för stärkt läsförmåga?

Lisa Jonsson, Linda Wikström

Jag gick på ett enda jobbrelaterat samtal och det handlade om en rapport om tyst läsning vilket jag tyckte var intressant. Jag fick med mig ett exemplar av rapporten hem för vidare läsning men i korthet så kom de fram till:

• Det är viktigt med avsatt tid för läsning i skolan då många elever inte läser hemma.
• De lässtarka eleverna läser gärna sin ”bänkbok” men de som kämpar lite mer med läsningen och/eller språket behöver tillägg för att det ska bli riktigt bra med den tysta läsningen.
• Tillägg kan vara hjälp med att välja en bok på rätt nivå, föra en läslogg, ha samtal om vad de läst, förförståelse, att sätta upp mål med läsningen etc.
• Tyst läsning ÄR värdefull (om elever i behov av mer stöd får det).

I gränslandet mellan skräck och spänning

Johan Theorin, Mats Strandberg, John Ajvide, Lotta Olsson

Det här var ett riktigt bra samtal mellan tre författare med god kemi och en skicklig samtalsledare! De pratade om att det tydligen finns olika typer av skräck: horror – man blir förskräckt (Mats, John) och terror – man väntar på något läskigt som liksom smyger sig på (Johan). Lotta Olsson menade att Musan är en deckare men jag vet inte om jag håller med då jag inte tycker att det är ett fall som ska lösas. Det är snarare något läskigt och obehagligt som lurar och utvecklar sig. Lotta tyckte att i deckare försöker man förstå vad som hände medan i skräck försöker man förstå vad som händer.

Vidare pratade de om att ha barn som huvudperson där John tyckte att barn liksom har ett mer ensidigt fokus så att de har sin uppmärksamhet på en sak i taget och sen byter de vilket är bra i skräck, de ser inte vad som händer runt omkring. Mats gillade att skriva om barn eftersom han skrev om sig själv. Många hade sagt att de tyckte den lilla flickan i Musan är creepy som spelar in konstiga filmer med dockor och Mats berättade att det var just precis vad han själv gjorde som barn!

Mästarmöte i romance

Josefine Sundström, Simona Ahrnstedt, Sarah Maclean

Två väldigt erfarna romanceförfattare som pratade om vad romance är (two idiots falling in love), varför de skriver i genren och att de bägge två också stoppar in allvarliga ämnen i sina böcker. MacLean jämförde det med att man lägger ett piller i lite ost eller jordnötssmör om man vill ge sitt husdjur medicin. Man lindar in det jobbiga i en massa fluff helt enkelt. Bägge två har skrivit i ca 15 år och tycker att de utvecklats mot en mer inkluderande romance än de hade inledningsvis. Simona har jag följt slaviskt sen debuten men hon är också den hittills enda romanceförfattaren jag läst. Kanske borde jag pröva MacLean också?

Sverige i förändring

Amat Levin, Johannes Klenell, Karin Pettersson

Ett samtal om hur Sverige förändrats sedan 90-talet och vad som egentligen hände där: Näringslivet gjorde en radikal högersväng och vi hade Göran Persson som en landsfader. Idag är Sverige oreglerat och gränslöst enligt Klenell och näringslivet ser inte varandra som konkurrenter utan snarare politikerna. Sverige är inte fritt från korruption men vi har en mjukare variant där politiker påverkas med andra medel än stora pengapåsar. Det var intressant men jag tror inte jag kommer läsa deras böcker p.g.a. att jag tyvärr är väldigt dålig på att läsa om politik.

Bea Uusma: Vitön

(minns inte namnet), Bea Uusma

Det allra sista samtalet för mig blev en intervju med Bea Uusma om uppföljaren till Expeditionen: Vitön. Hon är så otroligt fascinerande att lyssna till och jag bara älskar folk som är så nördiga i ett ämne som hon är. När hennes bokförlag (gissar jag) ställde upp ett stort snyggt ex. av Expeditionen jämte Vitön på bordet på scenen så tänkte jag ”åh nej, jag hade så gärna velat ha den också i det här formatet, så synd att den är slutsåld”. Jag läste den för några år sedan i en bokcirkel men köpte bara ett enkelt pocket-ex då. Gissa om jag blev lycklig (och om det blev tungt, böckerna väger 1.4 kg styck enligt Bea) när jag i signeringskön insåg att jag kunde köpa båda böckerna i storformat!

Efter detta började det bli hög tid för mig att bege mig mot hotellet och stationen. Jag plockade upp några sista titlar och tackar de Piratförlagiska gudarna att de gav mig en sådan rejäl och schysst kasse att jag lätt fick med mig mina 3 kg Uusma och övriga titlar. Jag hade lite svårt att hitta ut från mässan (haha) men lyckades till slut och älgade på så bra att jag faktiskt hade en hel kvart till godo. Mat? Nej det var inget jag sysslade med den här dagen. Det blev lite snacks, frukt och någon smörgås.