Norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar varje söndag bokbloggare att välja ett stycke ur en bok du läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Aktuella smakbitar hittar du här.

Jag läste ut Timmarna igår och funderade på om inte en London-resa vore på sin plats i sommar. Detta gjorde att jag ville ha mer brittisk litteratur så jag plockade ut Wuthering Heights ur hyllan. Jag visste att det skulle vara någon slags kärlekshistoria mellan Catherine och Heathcliff och jag tänkte mig att den skulle vara lättläst som Jane Eyre. Men ack vad jag bedrog mig. Hittills har jag läst fyra kapitel och när jag gjort det så var jag tvungen att ladda ner boken på svenska från biblioteket för att se att jag uppfattat allting någorlunda korrekt. Det hade jag som tur var och jag ska fortsätta läsa den på engelska men vilken mörk och snårig bok och så fylld av konstiga otrevliga människor! Ska bli intressant att se hur den utvecklar sig. Smakbiten kommer från tredje kapitlet när Heathcliff pratar med sin svärdotter som han inte verkar gilla något vidare:

”And you, you worthless -” he broke out as I entered, turning to his daughter-in-law, and employing an epithet as harmless as duck, or sheep, but generally represented by a dash -. ”There you are, at your idle tricks again! The rest of them do earn their bread – you live on my charity! Put your thrash away, and find something to do, You shall pay me for the plague of having you eternally in my sight – do you hear, damnable jade?”