Norska bokbloggen Betraktninger är den som numera varje söndag uppmanar bokbloggare att välja ett stycke ur en bok du läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Helgen har tyvärr innehållit så mycket andra aktiviteter att läsningen blitt lidande men jag har kommit en liten bit in i Stockholmspesten och gillar den skarpt so far. Det är en skräckbok där Stockholm plågas av surt vatten, strömavbrott, utslagen kollektivtrafik och rykten om något fruktansvärt gror nere under jorden.

Smakbiten kommer från s. 30-31 i min e-bok och huvudpersonen Elin och hennes pojkvän (eller något i den stilen) är nere i källaren för att kolla till Elins förråd då hon fått veta att de har problem med mögel i källaren. På väg tillbaka ser Martin lite mögel i ett hörn i cykelrummet vilket han vill titta närmare på.

”Nej! Gå inte dit! Vi ska upp!”

”Måste titta bara, lovar att hålla andan.” Martin gick iväg mot hörnet och riktade ficklampan mot något blekt på väggen.

Vad som såg ut som tjock spindelväv täckte några kvadratmeter av den skrovliga väggen, av rädsla för att stå ensam kvar mitt i rummet kom Elin efter och ställde sig bredvid. De tittade med rynkade näsor på det vita nätet som verkade leta sig ut från en bred spricka i betongen. Flugor och gråsuggor hade fastnat i det, strängarna såg klibbiga ut och verkade klamra sig fast i väggen samtidigt som de letade sig utåt i alla riktningar.

Jag har själv inte kommit så mycket längre i boken men gissar att det inte är något vanligt mögel de ser där i källaren…