Varför läste jag den?
Då och då ramlar jag över en sådan populärvetenskaplig bok inom något område som intresserar mig. En dag såg jag någon som skrev om den här boken och blev nyfiken.

Vad handlar den om?
Boken vänder sig till dig som är ambitiös, vill mycket men också är i riskzonen för att bli utbränd och då ofta får höra att du måste skära ner på saker. Sandra Furulund menar att hon har knepen för hur du ska göra istället eftersom att människor av den här typen inte mår bra om de slutar att göra saker.

Vad tyckte jag?
Jag kände SÅ igen mig i hennes målgrupp. Jag har tusen projekt på gång, har känt att det börjar bli för mycket och skalar ner men efter ett tag så är jag där igen med nya projekt. Gärna stora. Varför brodera en minitavla när du kan sikta på 13000 stygn? Varför ha en bokcirkel när du kan ha fyra (fast nu har jag bara två)? Varför springa 5 km när du kan sikta mot ultramaraton? Varför bara ha en blogg när du kan ha två? Varför bara jobba när du också kan bli fackligt ombud och gå en kurs till vfu-handledare? Well, that’s me.

Dessvärre, och som jag alltid glömmer, så räcker det med en tipslista istället för en hel bok när det kommer till den här typen av böcker. Det blir mycket personliga anekdoter vilket i och för sig skapar bakgrund och sammanhang men jag vill bara ha TIPSEN. Furulund inleder med att fråga vad jag tänker på när jag här begreppet high performance. Jag har aldrig hört det och efter att ha läst kapitlet fattar jag fortfarande inte vad det är. Kanske läste jag för fort.

Jag känner igen mig i många, om än inte alla, beskrivningar och hon har jättebra frågeställningar, typ Vad behöver jag som är ambitiös, driven och engagerad för att må bra både inuti och utanpå? Men jag hittar inte svaret i boken. De här böckerna är också alltid skrivna för dig som har kontorsjobb. Hur kan jag planera mina arbetsdagar för att få utrymme för reflektion mm? Ja du, genom att ta bort varannan lektion kanske?

Jag blir irriterad när hon skriver att skolvärlden inte stöttar ”högpresterande, ambitiösa och särskilt begåvade” för att vi anser det vara elitistiskt att göra det. Om jag bara hade mer tid, mer hjälp i klassrummet och fler resurser så skulle jag absolut hinna utmana de högpresterande ännu bättre än jag gör idag. Men jag och andra lärare med mig jobbar redan med att individualisera material och undervisning och vi håller ofta en och samma lektion på minst tre olika nivåer. Samtidigt.

Jag erkänner att jag någonstans efter halva boken började skumma den och kanske missade jag då tipslistan. För jag undrar fortfarande hur jag ska göra för att orka med allt jag vill göra utan att behöva skära ner på allt kul.

Förlag: People & Stories
Utläst: 26 september 2023
Mitt betyg: 2/5

ett inlägg i serien #måndagsmikron där jag prånglar ut några av mina recensioner med samma innehåll som vanligt men i ett något mindre format