
Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!
Veckan har inneburit påsklov vilket såklart varit väldigt skönt. Jag inledde och avslutade lovet med ett par rejäla pluggdagar och däremellan var jag ledig, läste efterlängtade Den sista utgrävningen och träffade nära och kära. Jag har också varit på Liv och död Strömquist på Dramaten tillsammans med en kompis och hennes vänner. Den var kul och tänkvärd! Apropå död så förlorade vi också i veckan en vän som gick bort i cancer. Jämnårig med mig, det vill säga 47, och det borde verkligen inte få hända.
Idag blir det långpass, med fartökning sägs det, men jag tror jag tar det lugnt. Vi springer ändå liksom runt på ett ställe så man kan ta det i sin egen takt. Sedan ska jag fortsätta läsa om Gisli och förhoppningsvis även lite i Agaat. Får jag tid över så behöver jag ta tag i Odysséen vilken jag ju aldrig hann läsa när jag skulle (eller bara första sången) och typ varenda bok vi läst efter den ska jämföras med Odysséen så jag vill inte skjuta på det för länge. Eller vill och vill, jag hinner ju inte riktigt med!
Att hinna blogga lite vore kul också men i ”värsta” fall får jag sätta mig i juni och skriva recensioner. Men jag hoppas hinna klämma ur mig någon här och där för jag har en hel hög lästa böcker liggandes och väntandes.

En man hette Björn den bleke och var bärsärk. Han drog omkring i landet och utmanade män till holmgång om de inte gjorde som han ville. Han kom om vintern till Þorkel Syrdaling, hans son Ari styrde då på gården. Björn gav Ari två ting att välja på: att antingen kämpa mot honom på den holme som ligger där i Surnadal och heter Stokkaholm eller så ge honom sin hustru. Ari valde snabbt. Han ville hellre kämpa än låta skam komma över både sig och sin hustru. Deras möte skulle äga rum efter tre nätter.
Vilket obehagligt omslag på boken på något sätt. Stokkaholm är väl Stockholm då antar jag?
Beklagar om din vän, och som du säger, det borde inte få ske.
låter som bra påskledighet, avskräckande omslag, tack för smakbiten.
Ja den har varit bra. Japp, en obehaglig staty är det!
Ja visst är det obehagligt? Det är en staty som heter ”Black and white sisters” av Klara Kristalova. Jag tror inte det är Stockholm, jag tror det är en plats på Island. Tack! ♥️
Agaat började jag läsa men kom bara någon sida in i handlingen innan annat pockade på uppmärksamheten så den ligger fortfarande oläst i bokhyllan. Boken om Gisli är okänd för mig. Tack för smakbiten!
Agaat ÄR bra!
En fornisländsk släktsaga minsann! Tack för smakbiten!
Japp, här blir det mest kurslitteratur numera. 🙂
Många isländska sagor har jag hört talas om, men denna var okänd för mig.
Den ska ändå vara en av de mest kända läser jag.
Tack för smakbiten!
Beklagar om din vän.
Tack!
Jag får gåshud bara av omslaget, huvaligen. Tack för läskig smakbit
Det är så många mord i boken att jag tappade räkningen. 🙂
Agaat är verkligen jättebra! håller med om att omslaget på din bok är obehagligt på något sätt. kände inte till den heller. tack för smakebiten!
Länge sedan jag läste isländska sagor. Faktiskt har jag just siktat in mig på att läsa en sådan igen, Njals saga närmare bestämt, i övers. av Lars Lönnroth.
Låter bra, Lars Lönnroth är bra!