Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

En hel vecka har gått efter bokmässan och jag har haft, och har, otroligt mycket att göra. Hela lördagen satt jag och pluggade och i princip hela söndagen har jag jobbat (hej utvecklingssamtal). När min utarbetade hjärna inte mindes att jag behövde spara mina word-dokument på jobbdatorn (eftersom att de sparas automatiskt på min privata dator) och typ hälften av allt jag skrivit om eleverna försvann. Ja, då tog jag ett moget beslut att smälla igen datorn och helt enkelt fortsätta imorgon efter lektionerna.

Kvällarna här på helgen har jag ägnat åt att läsa så mycket jag hinner av Svindlande höjder. Egentligen skulle jag läsa Pappa Goriot i helgen också men det bara hinns inte med. Som jag skrev igår har det typ varit 1-2 romaner i veckan på kursen de senaste veckorna, plus dikter och andra texter, och jag hinner helt enkelt inte. Jag får göra så gott jag kan bara.

I veckan har jag pluggat, gymmat och varit på en trevlig AW med kollegor och jag har ärligt talat varit rätt trött hela veckan. Nu under helgen gick jag ut och sprang lördag och söndag och det gick inte fort men det blev åtminstone av. Det blev också en liten kort stunds bågskytte för att få njuta litegrann av helgens sol nu när vi går in i en regntung vecka.

Veckans läsning har enbart bestått av pluggrelaterad läsning och just nu hinner jag inte med något annat. Det är fortfarande kul och intressant med plugget men att köra 150 % börjar tära på mig. Jag längtar lite efter att ha en ledig helg helt enkelt där jag kan läsa ett av mina bokmässeinköp!

”Är ni ombedd att stanna till kvällsvard?” frågade hon sedan hon knutit ett förkläde över den nätta svart klänningen och avvaktande stod och höll ett skedblad te över kannan.

”Jag tar gärna en kopp te”, svarade jag.

”Är ni ombedd att stanna?” upprepade hon.

”Nej”, sa jag och smålog. ”Det är väl er sak att be mig stanna.”

Hon slängde tillbaka både teet och skeden i burken och satte sig tjurigt i stolen igen. Hon rynkade pannan och sköt fram underläppen likt ett barn som är nära att brista i gråt.