Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Förra helgen blev det ingen smakbit här. Jag hade haft två helt maxade jobbveckor och sedan tillbringade jag hela förra helgen ute på Sörmlandsleden (ljuvligt!) så det fanns varken tid eller ork att knåpa ihop inlägg. Resten av veckan har varit ledig men späckad då jag varit iväg en sväng och sedan ägnat tre dagar åt tentaskrivande. Nu idag har jag börjat läsa till den fjärde och sista delkursen som börjar imorgon. Jag läste två pjäser på förmiddagen och sen unnade jag mig faktiskt en promenad.

Jag råkar fylla i år idag men är inte känd för att fira, förutom att plugga och promenera, har jag sprungit, handlat och hängt tvätt. 😀 Vi brukar inte ha paket heller men mina svärföräldrar hade lämnat ett paket till mig förra helgen och det visade sig vara Mödramärg. Jag gav mitt ex. av Harnesk debut till svärmor då jag tyckte den var sådär och inte ville behålla den och sen hade hon sett att det fanns en ny Harnesk i butik så hon köpte den. Och jag var ju faktiskt sugen på den så det var kul!

Pjäserna jag läste imorse var Ibsens Ett dockhem (som jag läst förut) och Alfhilds Agrells Räddad. Jag googlade lite på Agrell och tydligen var Strindberg väldigt avundsjuk på henne. Det var säkert hon som var en av de tre kvinnor han skrev så förnedrande brev till vilket när jag läste det (på genusvetenskapen för några år sedan) tog och slängde ut mitt enda ex av en Strindberg jag hade hemma. Nu råkar jag ändå tycka att han skriver bra och kvällen ska jag ägna åt hans Röda rummet vilken jag inte tidigare läst. Jag läste Räddad på Litteraturbanken men det här omslaget var roligare:

OSCAR.
(Gäspar.) Det är möjligt. Nå, jag beklagar mig visst inte — tvärtom. Det finns så många fjollor som prata, att det är riktigt väl, att det åtminstone finns en som håller mun. Om ödet helt oförmodadt skulle förvandla dig till en sådan der allt begripande, om allt talande dame, så skulle jag bli alldeles förtviflad.

VIOLA.
Skulle du?

OSCAR.
Ja, jag kan inte fördraga qvinnor »med hufvud», som det heter — min mor alltid undantagen. De ha’ ett sätt att se på en, som är till den grad fatalt. Det är som om de sågo nedåt, i stället för uppåt. (Gäspar.) Nej, den qvinnliga älskvärdheten trifves bäst inom ett trångt omhölje.
En hustru i sino prydno. — Aj, för tusan, jag tror jag bryter nacken af mig! Ge mig en kudde, är du snäll, och så någonting öfver fötterna. Ni måtte inte ha’ skött brasan här i dag. Tack, tack! — (Smågnolar.) Hvad var det jag sade?