Bokdivisionen fortsätter att haka på Monikas inläggsserie Hett i hyllan där man bekänner sina heta synder i form av hyllvärmare! Under höstens studier i litteraturvetenskap skulle denna läsas så jag införskaffade den i augusti förra året. När det väl var dags för läsning så hade vi typ den här till måndagen och en annan roman till tisdagen och jag fick inte till det med att hinna läsa bägge. Men kanske vill jag läsa den längre fram? Den får i alla fall bo kvar hos mig ett tag framöver. Romanen beskrivs som ”portalverket för realismen och en av den franska litteraturens mest klassiska romaner” så den är definitivt litteraturhistoriskt intressant. Jag har jobbat upp en skepsis mot Modernistas klassiker då de lockar med apsnygga omslag men bjuder på renässansgamla översättningar. Den här boken är mycket riktigt väldigt läcker men översättningen är från 1959. Jag har dock läst de inledande sidorna och språket kändes helt ok.