I höstas på kursen läste vi Processen. Det var min första Kafka och vi kan väl säga att jag inte blev jätteförtjust. Som vanligt måste jag dock säga att jag hetsläste typ alla de här böckerna och att det såklart påverkar läsupplevelsen.

Josef K. blir häktad en dag men vet inte varför. Han får aldrig veta vad han är anklagad för, så fort han kommer nära försvinner det. Vi följer honom genom rättsväsendet och det blir allt mer snurrigt ju längre boken lider. Alla uttalar sig självsäkert/entydigt på ett realistiskt/skenbart realistiskt sätt även om det är absurt. Boken skildrar det byråkratiska krånglet och kärnan är att navigera i en värld där man inte riktigt förstår spelreglerna.

Den låter ju onekligen intressant men för mig fungerade den inte. Jag tror absolut att boken hade vunnits på att läsa långsammare men jag vet inte, den var för abstrakt och seg. Josef K. engagerar mig inte mer än att jag blir trött på att han verkar tro att han är en casanova då han inte kan möta en kvinna utan att kasta sig över henne. Vad ville Kafka säga? Att byråkrati är snårigt och fånigt? Att ingen egentligen är oskyldig? Vad vet jag. Läs den om du vill och berätta gärna vad du älskar med den om du gör det.

Förlag: Wahlström & Widstrand
Utläst: 1 december 2024
Mitt betyg: 2/5