Kvinnor och äppelträd läste jag i höstas under litteraturvetenskapen och när jag läste den kände jag typ ”äntligen en bra bok”! 🙂 Men så är jag också svag för både arbetarlitteratur och kvinnoskildringar. (Vi läste nååågra bra böcker innan dess också, typ Madame Bovary)

I boken möter vi Sally och Ellen som båda växer upp i Norrköpings arbetarkvarter. Sally flyttar ut till landet tillsammans med sin familj och farmor medan Ellen utackorderas till en kvinna och får jobba på kafé. Efter en tid börjar hon på ett slags militärkafé och träffar där en man som hon gifter sig med och de flyttar till hans fars gård. En dag träffas Sally och Ellen och de påbörjar en vänskap där de stöttar varandra genom svåra tider, fattigdom och odugliga äkta makar.

Inledningen med berättelsen om Mor Sofi och Fredrika som badar är så himla fin. ”Två halvgamla kvinnor som badar varje vecka. Aldrig har man hört något dylikt i socknen, inte i grannsocknarna heller.” Boken har en öppenhet kring sexualitet och är realistisk ända in i förlossningarna och den blev också refuserad flera gånger innan den antogs.

Det finns så många sorgliga livsöden i den här boken även om en del ändå får det rätt ok till sist. Det är fint att läsa om mannen med aplarna och fruktansvärt att läsa om övergreppen mot Ellen. Jag får inte nog av historiska skildringar och Moa Martinson gör alla karaktärer så levande och flerdimensionella. Jag har bott hela min barndom nästgårds med Sorunda men ändå har jag aldrig varit till Moas torp. Det måste det bli ändring på och jag vill både läsa om den här samt läsa mer av henne.

Förlag: Natur och kultur (2022 org. 1933)
Utläst: 9 december 2024
Mitt betyg: 4/5