Den norska bokbloggen Betraktninger har en paus i att hålla i En smakebit på søndag och jag vet inte om hon kommer tillbaka men vi är ett gäng som fortsätter ändå!

Well, hello there! Jag har varit sjuk i 1000 år och är fortfarande inte helt återställd. ”Bara” vanlig hosta och halsbesvär men oh boy vilken hosta jag haft. Det var ungefär som att ha spädbarn och jag fick sova 2-3 h när hostan sov. Nu i helgen har jag äntligen sovit 8 + 6 h och det var efterlängtat. Jag var sjukskriven denna vecka (för första gången någonsin!) och ska under dagen försöka avgöra om jag tror att jag orkar undervisa imorgon. Ett problem är att jag fortfarande är hes och rösten är ganska så viktig i lärarjobbet.

Så då har jag väl läst massor? Eh, inte riktigt. Jag har läst lite faktiskt, främst kurslitteratur, ett tjugotal sidor i Sammanflätning och så har jag lyssnat på snart hela En fröjdefull weekend. Istället såg jag miniserierna Miss Austen och Små eldar överallt och därefter fem säsonger av Gilmore Girls som jag aldrig såg när den kom.

Ni fattar att det är över 100 avsnitt av tv va? Det är jag i ett nötskal. Jag ser ingenting på fyra månader och sen ser jag allt på två veckor. Jag börjar bli less, snabbspolar förbi de hysteriska dialogerna, googlar på när folk blir ihop och gör slut och har läst vad varje kommande avsnitt handlar om. Men jag kommer nog kolla klart ändå, det är skönt att ha något bekant att titta på ibland och nu förstår jag äntligen hur folk kan virka och titta samtidigt. Det räcker ofta med att bara lyssna.

Apropå virka så köpte jag ett mönster på en virkad mössa, repade upp de påbörjade benvärmarna från när jag skulle lära mig att sticka typ 2010, och började på mössan. Nu hoppas jag garnet räcker för jag har ingen aning om vad det är för garn. Annars får det bli en väldigt liten mössa. 🙂

En av kurslitteraturböckerna jag läste var Oroonoko. En sann historia hävdar Aphra Behn men jag är inte övertygad. Boken är skriven 1688 och handlar om Oroonoko, en prins i Kormantin (typ nuvarande Ghana), som är kär i Imoinda men en elak farfar gör så att de skiljs åt och Oroonoko blir så småningom såld som slav till Surinam. Boken var oväntat lättläst och spännande men innehåller en hel del frågetecken och diskussionsämnen. Behn ger både mer kliniska beskrivningar av saker och mer målande beskrivningar. Hon är delvis kritisk till slaveriet men verkar också se det som ok.

De som vill äga slavar träffar ett avtal med en befälhavare eller kapten på ett fartyg och förbinder sig att betala honom en viss summa per styck, ungefär tjugo pund per huvud, för så många som han åtar sig, och att betala för dem när de levereras till en viss plantage. Så när det kommer in ett skepp lastat med slavar, går de som har ingått ett sådant avtal ombord på skeppet och får genom lottdragning det antal de beställt. I ett parti som omfattar exempelvis tio kan det ingå tre eller fyra män medan resten består av kvinnor och barn. Om det ingår fler eller färre av respektive kön  får man helt enkelt vara nöjd med sin lott.