För ett par veckor sedan var jag och såg Dramatens uppsättning av Så tuktas en argbigga. Alltså, SE den du som inte gjort det, den är helt fantastisk! Efteråt blev jag lite nyfiken på att jämföra med pjäsen, jag fattade ju att slutet på teatern inte helt överensstämde med slutet på pjäsen men ville veta vad som var med och inte så jag påbörjade den på vägen hem.

Pjäsen handlar om Katarina, äldsta dottern till en adelsman, och som behöver giftas bort. Problemet är att hon har ett ”sådant humör och uppförande” att de inte hittar någon som vill ta sig an henne. Till yngre systern Bianca däremot står friarna på rad men hon kan inte giftas bort innan Katarina. Men så kommer Petruchio som anställs som lärare till Katarina och hon blir till sist kär i honom. Han tar med henne till sin hemby och tuktar henne genom att bl.a. gaslighta och svälta henne.

Det här är alltså en komedi. Och även om den innehåller komiska inslag så är det här med Petruchios behandling av Katarina så sjukt och vedervärdigt. På teatern så mådde jag nästan illa ett tag av hur han agerade. Varför skrev Wille den här? Tja, kanske som en satir eller en kommentar på dåtidens sociala förväntningar på kvinnor föreslår internet. För mig blir det mer en handbok i hur du bryter ner en kvinna så att du får en foglig och lydig fru. Kanske var det bara ett tips från Wille till hans fellow medmän med besvärliga hustrur där ute? Han skulle ju inte vara den första talangfulla skribenten med misogyna drag i världshistorien?

Läs något annat av Wille istället och gå som sagt gärna och se den på Dramaten om du har möjlighet. Den fortsätter spelas ända in i februari.

Förlag: Modernista (2015, org. 1594)
Översättning: Carl August Hagberg
Utläst: 7 november 2025
Mitt betyg: 2/5