Den norska bokbloggen Betraktninger har en paus i att hålla i En smakebit på søndag och jag vet inte om hon kommer tillbaka men vi är ett gäng som fortsätter ändå!

En ledig vecka har passerat och mer av den varan ligger framför mig. Så skönt! Det enda smolket i glädjebägaren är att jag har en tenta att skriva och intentionen var att vässa av den så fort som möjligt men i verkligheten har jag förvisso haft en del julförpliktelser på schemat men jag har också passat på att lära mig att sticka bara för att ha något mycket roligare att göra. Idag har jag dock tänkt att börja, efter förmiddagslöpturen, ni vet så där klassiskt: jag börjar på måndag eller jag börjar nästa år. Men jag vill ju ha poängen så jag kommer att skriva tentan och då är det lika bra att bli av med den.

Löptur ja, det har faktiskt blivit en daglig sådan sedan jullovet kickade in, förutom på julafton då vi gymmade i stället. Det ska bli mer gym framöver men det har varit skönt att sparka igång löpningen. Eller skönt, jag vet inte, det är ångest varje dag medan man klär på sig löparkläderna, det är jobbigt medan man springer men det känns ju bra efteråt. Jag är glad att jag har en kropp som fungerar och som är frisk igen!

Förutom stickning så har det blivit en del läst under lovet och jag har så smått börjat förbereda det årliga nyårsbloggeriet. Apropå tentan har jag tänkt mig att jag skriver en stund varje dag så att jag också hinner med kul saker på kvällen (alltså blogg, läsning & stickning). I vanliga fall brukar jag skriva från morgon till kväll under en helg eller två. Men jag tänker ju inte sitta med den fram tills jobbet startar igen, helst ville jag bli av med den till nyår men nu är det så kort kvar så jag vet inte om jag hinner. Men jag ska försöka. Det vore skönt att ha ett par stressfria ledighetsdagar också.

Jag sover nämligen lite konstigt just nu och vet inte vad som beror på tentaångest, stickfrenesi (när jag får en ny idé så blir jag lätt…manisk) eller klimakteriet. Jag tycker mig ana små värmeattacker, jag drömmer mycket och jag vaknar ofta runt 5 på morgonen och kan inte somna om. Men det kans om sagt också handla om att jag så gärna vill komma upp och hinna göra alla roliga saker jag vill göra under lovet.

Jag varvar When Women Were Dragons med en omläsning av Expeditionen just nu. Apropå frenesi så är det svårt att inte ånyo uppslukas av Beas spännande och fängslande berättelse. Jag är SÅ taggad på Vitön men glad att jag läser om denna först då jag behövde friska upp minnet. Dessutom läser jag ju den äkta illustrerade utgåvan denna gång så det känns inte direkt som en omläsning.

This is what we know:

On April 25, 1955, between the hours of 11:45 a.m. and 2.30 p.m. central time, 642,987 American women – wives and mothers, all – became dragons. All at once. A mass dragoning. The largest in history.

My mother was not among the women who dragoned on April 25, 1955. But my aunt Marla was. The distribution of dragoning across the country was haphazard and unpredicatable. Six children in my third-grade class had mothers who dragoned. In the grade above me, only two children had mothers who were lost. The grade behind had twelve. There were towns hit hard by the dragoning, and towns that were blessedly untouched. The reasons why remain a mystery. Even now.