Mias bokhörna har tagit över En smakebit på söndag så kika in där om du vill hitta fler smakbitar!

Nu ni! Nu känns det kanske som att jag ändå är på väg tillbaka! Lagom till mitt årliga sommaruppehåll, haha. Jag lyssnade ju igenom Döden på Daffodil Inn och sen började jag på ena bokcirkelboken Lantbiblioteket vid älven, men…jag har så svårt för böcker som ska vara så putslustiga liksom. Jag gjorde två försök men gav upp efter 40 sidor. Kanske funkar den bättre som textbok, Rachel Mohlins uppläsning var väldigt intensiv. Men jag får se, jag har gått på bokcirklar förr utan att läsa boken, den är ju bara en del av nöjet.

Istället testade jag med nästa bokcirkelbok, I stort sett mänsklig, och den föll mig mycket mer i smaken! Även om jag tycker ”kissgrejen” (ni som vet ni vet) är lite… weird. Jag gillar att det är författaren själv som läser så att all västerbottniska blir helt korrekt! Dessutom har jag börjat på nästa bok i serien om Uthred för att läsa något som jag verkligen gillar och vad är väl bättre än älskade serier för att återfå läslusten!

Medan jag ljudbokslyssnar har jag stickat på så pass att jag är lite öm i pekfingret och nu är jag snaaaart framme vid att bara få sticka runt, runt på linnet. Jag köpte också en barnvävram för ca 100 kr för att testa lite på och det slutade med att jag gjorde slag i saken och beställde en s.k. grindvävstol vilket jag ju funderat på i månader. Jag tänkte ett tag att jag mest var sugen på tapestry weaving men tyckte det verkar kul att väva olika mönster också så jag börjar med denna grindvävstol. Jag använder inte direkt sjalar men antingen får jag väl börja eller så får jag ge bort dem.

Långhelgen har också ägnats åt B-uppsatsen som faktiskt blev klar redan i fredags! Nu ska jag bara kolla igenom med den färska ögon ene sista gång innan jag skickar in den. Även när det gäller studierna så fick jag tillbaka ångan igen och just nu är jag sugen på kandidatkursen. Att skriva uppsats är ändå helt ok när man väl samlat ihop allt material.

Mina glasögon är nu beställda och jag har stora förhoppningar på att de ska fungera så att min hjärna inte blir lika uttröttad.

Talltitan jobbar på med sitt vårackompanjemang. Om det nu är en talltita. När Barry Lindgren långsamt haltat in i bygdegården griper den tag i mig. Avundsjukan. Att de kan bara kan kliva in någonstans med självklarhet. Utan förevändningar.

Jag tänker att jag längtar efter att vara med i pensionärsförening. Och det är något med den tanken. Den ställer sig utanför de andra och stirrar på mig. Jag ser mig själv från den tankens position.