Så var det äntligen dags för det jag längtat efter så länge –  att få se lite Karl Oskar och Kristina i verkligheten! Ett par dagar innan föreställningen såg jag den gamla filmen (efter den fantastiska boken) Agnes Cecilia och påmindes då om att Stina Ekblad ju är finlandssvensk. Hur ska detta gå tänkte jag? Vad händer med småländskan jag suktat efter? Det visade sig att det gick alldeles utmärkt. Rolf Lassgård slängde in lite norrländska här och var och det gick så fint  det med.

Dagen innan föreställningen fattade jag också att den faktiskt bara gällde Utvandrarna, jag hade trott att det var nåt sammandrag av hela eposet men första akten var fram till avfärden och andra akten båtresan. Det var en del dans i föreställningen och då inte dans med särskilda dansare utan med just de skådespelare som var med i teatern. (Nu fick jag i och för sig veta av en kollega idag att Lassgård dansat balett vilket jag inte hade en aning om och det är säkert fler i ensemblen som har tränat olika dansformer) De använde sig av dansen för att gestalta vissa händelser och jag tyckte det var väldigt bra gjort. Alla barnen spelades av vuxna människor men det passade riktigt bra in. På det hela taget var det en fin uppsättning med starka rollprestationer. Christoffer Svensson var riktigt bra som Robert. Det enda jag vände mig emot var oskicket att helt plötsligt byta ut scenen där kapten kallas till Kristina när hon bloar på båten mot ett litet hopkok av ”Kristina och Ulrika blir vänner-Kristina ber om Ulrika som hjälp i barnsäng-Kristina får missfall”. Varför Dramaten?

Jag har dock kvar suget efter småländskan så nu är det oundvikligt. Jag måste planera in ett Troell-maraton här framöver!