Norska bokbloggen
Flukten fra virkeligheten  uppmanar varje söndag bokbloggare att välja ett stycke ur en bok du läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Aktuella smakbitar hittar du här.

Min senaste, och rejält svettiga, kurs är förhoppningsvis över. Jag skriver förhoppningsvis eftersom att jag såklart måste vänta tre veckor på tentaresultat och bedömning av rapporten och just i denna kurs så kan jag faktiskt inte gissa hur det gått. Tentafrågorna var väldigt knepiga. Efter ett kursslut följer en kursstart men nu är det ändå utbildningens allra sista sådana! Två dagar ägnades åt att dissekera hur man bäst skriver sitt examensarbete och det var två väldigt inspirerande dagar. Däremot gick nog luften och orken ur mig litegrann efter den slutspurt jag ägnade mig åt förra helgen och i början av veckan. Jag har under veckan läst hela fem böcker även om det nu var tre ungdomsböcker, ett seriealbum och en lättläst roman som dock berörde svåra ämnen.

Idag har jag ännu inte påbörjat någon ny bok så jag ger ett smakprov från Järnprovet som jag läste ut igår. Boken handlar om 12-åriga Callum ”Call” Hunt och smakprovet kommer från kapitel 2 där han precis blivit kallad till inträdesprovet på trollkarlsskolan Magisterium. Hans pappa, som själv är trollkarl, menar att Call inte kan lite på någon trollkarl och att han till varje pris måste hålla sig bort från Magisterium genom att misslyckas på provet.

Magikerna var inte fler än ungefär ett halvdussin, men de tycktes fylla utrymmet med sin närvaro. Call visste inte ruiktigt hur han hade trott att de skulle se ut – hans pappa var ju trollkarl och han verkade rätt vanlig, även om han hade tweedkavaj. Han hade väntat sig att de flesta andra trollkarlar skulle se mycket konstigare ut. Kanske ha spetsiga hattar. Eller mantlar med silverstjärnor på. Han hade hoppats att någon skulle vara grönhyad.