Det är fredag och jag hänger på Mias helgfråga igen.
Firar ni Halloween?
Nej, nej och nej. Jag var för stor när Halloween kom till Sverige på allvar och jag har aldrig introducerat barnen i något Halloween-firande. De har inte efterfrågat det heller. Till saken hör att vi knappt firar några högtider i den här familjen förutom jul. Även om vi såklart äter en midsommarlunch här och en påskmiddag där om släktingar insisterar. Hemma försöker vi äta något extra gott till nyår men det är väl så långt jag sträcker mig.
Bonusfråga: Gillar du att läsa skräckböcker?
Japp! Jag skrev precis lite om det häromdagen. Jag tål inte skräckfilmer men böcker går bra. De är ju sällan så läskig att man får mardrömmar medan filmer /TV-serier med sitt visuella och auditiva format har gjort att jag fortfarande väntar mig att få se Bob eller något annat läskigt ansikte i spegeln om natten. Jag läser dock inte så himla mycket skräck ändå utan det blir kanske en-två böcker om året ungefär. Några moderna svenska skräckfavoriter är:
- Stockholmspesten av Sofia Albertsson
- Skönheten av Christian Johansson
- Färjan av Mats Strandberg
på jobbet hade vi beresta människor, även amerikanska vänner, så ibland blev det temafest under den långa mörka hösten.
Jag är inte så mkt för fester heller men ljus är trevligt!
Håller med om att det är mer skrämmande med skräck på film.
Det är svårt att värja sig mot intrycken där.
Färjan har jag läst, välskriven och ganska hög igenkänning, åkt mycket färja, men för mycket splatter.
Det är ju inte skräckmomentet utan personbeskrivningarna som är den stora behållningen med Färjan!
Färjan har jag faktiskt läst, gillade den. Uppmärksammar inte heller halloween.
Alla är vi olika och tur är ju det. Tänk om alla gjorde samma eller tyckte om samma. Jag övar upp mig att läsa skräck igen efter nästan 20 år.
Jag tycker precis som du då det gäller skräckfilmer och -böcker!
Jag läser hellre skräckböcker, filmer klarar jag inte.
Nä vi verkar vara många som känner samma!