Det här med nationalitets-läsning

Photo by Mat Reding on Unsplash

Och då menar jag inte nationalistisk läsning utan läsning av böcker från många olika nationaliteter som är en grej många bloggare aktivt försöker sig på. Jag är en av dem som har ambitionen att göra det samtidigt som jag ändå tyvärr inte fullt ut anstränger mig tillräckligt för att göra det. Jag tycker det är viktigt dock, och har hela tiden Chimamandas ”The danger of the single story” i bakhuvudet. En bred representation är alltid viktigt och där är ju nationalitet en av faktorerna.

Sen lever vi i en global värld och många författare har dubbla nationaliteter eller växte upp i ett land men flyttade sedan. Ta Kazuo Ishiguro, född i Japan javisst, men britt idag. Hur ”räknar” jag honom? För att försöka slå två flugor i smäll så gick jag igenom mina olästa hyllvärmare för att hitta alla de som inte kom ifrån Europa eller Nordamerika. Alla och alla… fåtal är väl mer korrekt. Jag ögnade igenom min lista och kan ha missat någon. När jag var klar så tittade jag igen och tänkte Zinat Pirzadeh? Nä, hon är ju svensk. Men så googlade jag och då anges hennes nationalitet som iransk-svensk. Så in med henne på listan då.

Men någonstans känns det lite konstigt att göra urval så här också. Mitt syfte är ju att få fler storys och perspektiv från folk som inte endast är västerländska men ska folk som flyttat och bytt nationalitet då inte räknas? Och kanske borde jag som vissa gör, inkludera böcker där handlingen utspelar sig i ett annat land? Fast det är såklart skillnad om det är jag som skriver en bok om livet i Nigeria eller om det är Chimamanda.

Jag hade i alla fall dessa tio titlar bland mina hyllvärmare och tänkte lägga någon eller några på julis läslista. De representerade länderna stämmer ganska väl överens med hur jag brukar läsa från de olika världsdelarna; förutom då Europa och Nordamerika så läser jag mest från Asien därefter Afrika och absolut minst från Sydamerika och Oceanien. Flera av de här länderna har jag överhuvudtaget aldrig läst en bok ifrån medan både Murakami och Chimamanda är ganska flitigt lästa.

  • 2666 av Roberto Bolaño (Chile)
  • Fjäril i koppel av Zinat Pirzadeh (Iran)
  • Girl in Translation av Jean Kwok (Hongkong)
  • Elefanten som gick upp i rök av Haruki Murakami (Japan)
  • Imorgon fyller jag tjugo av Alain Mabanckou (Kongo-Brazzaville)
  • Persepolis av Marjane Satrapi (Iran)
  • The thing around your neck av Chimanda Ngozi Adichie (Nigeria)
  • Den färglöse Herr Tazaki av Haruki Murakami (Japan)
  • De små tingens gud av Arundhati Roy (Indien)
  • Jag är Malala av Malala Yousafzai (Pakistan) & Christina Lamb

Hur tänker du kring nationalitet och böcker/författare?

2 reaktioner på ”Det här med nationalitets-läsning

  1. Det där är klurigt! Blev glad när jag hittade ungerska Péter Gárdos, men så visade det sig att boken – ”Gryningsfeber” – utspelar sig i Sverige… Ingen ny miljö alltså men huvudkaraktärerna är ungrare så jag räknade ändå boken som ungersk.

    Annars vill jag gärna att det är, för att fortsätta på ditt exempel, en nigerian som skriver om Nigeria. Det känns som att en nigerian har bättre koll på hur det verkligen är i Nigeria än en svensk som varit där en månad för att skriva en bok, typ.

    1. Typisk otur med den ungerska boken! 🙂
      Jo, så är det ju men samtidigt beror det väl såklart på vad böckerna handlar om. I din ungerska bok så fick du säkert en bild av hur ungrare uppfattar Sverige och det är ju också intressant.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s