De två norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger delar på värdskapet för En smakebit på søndag som de bästa varannan veckas-föräldrarna! Tanken är att bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den.

Om jag har läst tre stycken Ruth Galloway-böcker de senaste två dagarna? Eeh, ja. Jag fick äntligen låna e-böcker igen på bibblan. Men när jag skulle låna tionde delen så finns den helt plötsligt inte som e-bok! Elvan finns, och tian finns för den delen som pocket på mitt näst närmsta bibliotek. Ett tag funderade jag på att skippa tian, den verkar ju utspela sig i Italien vilket inte tilltalar mig på samma sätt som Storbritannien. Men den största anledningen till att jag läser dem är ju att jag vill ha hela storyn om Ruth och Nelson och alla de andra. Sen funderade jag på att skaffa en sådan där prova på gratismånad på nån bokstreamingtjänst men jag insåg att det bara skulle sluta med att jag satt och läste en massa nya böcker och jag vill/behöver faktiskt läsa mina egna titlar ett tag. Precis som jag planerat för juli. Så det hela resulterade i att jag tar en liten Ruth-paus. Om jag läser på fint med det jag tänkt så kan jag läsa de sista två delarna i augusti sen.

Annars har det varit en härlig vecka, vädret har väl inte varit på topp men jag tyckte det var skönt med lite svalare och så har jag äntligen börjat vässa av en massa släpande recensioner! Det har nästan blivit så att jag drar mig för att skriva en numera eftersom att jag då alltid blir påmind om alla de som jag inte har skrivit ännu. Och då blir berget för högt liksom. (Nej jag måste inte skriva om alla men jag ville) Dessutom har jag tränat väldigt mycket vilket jag gillar. Och ännu är det långt kvar av semestern! Så jag njuter.

Precis innan jag började på de tre senaste Ruth så var jag faktiskt lite duktig och läste två kapitel i Så jävla trött. Det var så länge sen jag påbörjade den så jag börjar om. Men eftersom jag redan kört en smakbit från den så tar jag en ifrån Klimatpsykologi istället. Det är i alla fall en bok jag avser att påbörja inom kort. Jag lyssnade på ett samtal mellan Frida Nylander, Björn Wiman och David Wallace-Wells på bokmässan i höstas och blev då nyfiken på den här boken så när den kom ut köpte jag den genast. Så här beskrivs den bla.: ”Klimatpsykologi ger övergripande förståelse och handlingsplan för hur vi kan agera mer effektivt i klimatfrågan och skapa goda förutsättningar för ett hållbart samhälle.”

När något hotar våra liv brukar vi lyssna på experterna och följde deras ordination. Drabbas vi av cancer tar vi cellgifterna och står ut med de vidriga biverkningarna, även när vi inte kan vara säkra på om behandlingen kommer att rädda oss i slutänden. När larmet om en annalkande tsunami ljuder ligger vi inte kvar på stranden och argumenterar att det är en åsiktsfråga huruvida vågen är på väg eller inte. Vi hävdar inte att seismografer i 3 fall av 100 visar fel. Vi springer – även när väggen av vatten stormar emot oss. Vi springer för att göra allt som står i vår makt för att överleva.

När något hotar oss, skyddar vi oss så gott vi kan. Men när det kommer till ett av vår tids allra största och farligaste hot – klimathotet – gör många precis tvärtom. De fortsätter som förut, funderar, argumenterar, ägnar sig åt annat. Experterna har inte glömt att varna oss. De varnar oss gång på gång.