Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Det är mycket som snurrar i mitt huvud nu. De sista dagarna på terminen är här och det är mycket jag vill hinna med innan allt packas ner inför höstens flytt till det nya huset på jobbet. Hösten innebär även förändringar kring min klass och redan nu funderar jag kring hur jag vill lägga upp arbetet då. På hemmafronten planerar jag det kommande årets träning som ska passa fyra olika lopp samt en vandring. Dessutom ska vandringen i sig planeras samt det genrep vi strax ska företa oss i närmiljön. Grejer inhandlas, prylar testas och vägs och mat ska tänkas ut. Kan man få semester för att ordna semestern?

Jag har ju såklart inte börjat tänka på vandringen först NU och vi har övat nästan en gång i månaden sedan augusti men ju närmare det kommer så är det fler och fler detaljer som ska slipas. Jag är en overthinker och behöver verkligen vandringspraktik. Jag längtar tills jag blir så pass van vid vandring som jag är med långlöpningen nu där jag vet mellan tummen och pekfingret hur jag ska göra och vilka saker och metoder som passar mig. Det finns ju alldeles för många råd och tips att förirra sig i.

Läsa ska jag såklart också hinna med och det var en sådan lättnad när jag slog igen Anna Karenina tidigare i veckan och istället plockade upp Ett otänkbart öde och slukade den. Med Anna K fick jag liksom tvinga mig själv att sluta surfa och läsa vilket blev 10 min varje kväll innan jag somnade. Tills jag gjorde det sista rycket nu då där jag bara stålsatte mig och plöjde. Men med Simonas böcker så är det alltid så att jag inte ens hinner surfa och det blir potatisbullar till middag, allt för att jag ska få läsa, läsa, läsa hela tiden. Åh som jag behövde det!

I veckan har jag också påbörjat Skarp vilken jag läst på tunnelbanan. Även den lockar till läsning och det ska nog inte vara några problem att läsa klart den till onsdag då den ska bokcirklas. Även om jag har en Thåströmkonsert inplanerad ikväll vilket ska bli riktigt kul. Skarp handlar om en litteraturstuderande som är besatt av den döda författaren Beata Skarp och hon ska äntligen få bo på hennes gård för att skriva klart sin avhandling om henne.

Innan jag somnar samma kväll läser jag några rader i Mörk skörd. Jag har den alltid liggande på nattduksbordet eftersom det är så mysigt att bläddra lite i den, sjunka in i den värld jag känner så väl. Omläsning är min snuttefilt, Beata mitt oxytocin. Det är skönt att försvinna in i något jag kan utan och innan, som är en del av mitt inre landskap. När som helst kan jag ta mig dit, men det fungerar bästa om boken är uppslagen. Det fina med litterära världar är att man när som helst kan frammana dem. Jag önskar att det var så med människor också.

(Och tack Helena för att du skriver nattduksbord och inte nattygsbord)