2010 blev jag introducerad för och läste min första Murakami. De två nästföljande åren läste jag sju andra av hans böcker. Sedan dess har det varit betydligt glesare men jag håller honom fortfarande som en av mina favoritförfattare. Jag är faktiskt sugen på att läsa om honom lite och inte blev den känslan mindre när jag slog upp den här boken och inser att första novellen är embryot till det som sedan blev Fågeln som vrider upp världen (min favorit).

Elefanten som gick upp i rök är en novellsamling som stått i min bokhylla i nio år och väntat på att bli läst. Det är 17 olika noveller och jag tycker om de allra flesta. Utom Kängurukorrespondens vilken jag tycker är obehaglig om en man som har som arbete att besvara klagomål, per brev, men han börjar skriva om hur han vill ligga med den här kvinnan som skickat brevet. Nej tack.

Nu är det ju så att ett återkommande inslag i Murakamis skrivande är bröst, vackra flickor och liggfantasier men det brukar inte vara sådär enahanda och obehagligt skildrat som jag tyckte det blev här. Andra saker som återkommer är surrealistiska drömmar eller sömnfrånvaro, katter, män utan arbete, försvunna fruar och i just den här novellsamlingen upprepas elefanter, öldrickande, spagetti och namnet Noboru Watanabe förekommer i hela tre noveller. Jag undrar ibland om den gräsklippande mannen i en novell är densamma som han i en annan?

För dig som aldrig läst Murakami beskrivs han nog bäst som en japansk David Lynch där drömmar blandas med verklighet och du kan aldrig riktigt vara säker på vad som tillhör vad. Novellerna Tv-människorna, Det gröna odjuret och Den dansande dvärgen är alla väldigt mycket surrealism medan t.ex. En roddbåt till Kina mest verkar kontemplera över förhållandet mellan Japan-Kina och att alla människor är ganska lika egentligen.

Några få noveller har inte något riktigt slut och heller ingen twist medan andra är som små romaner i sig själva. Några favoriter är Sömnen om en kvinna som slutar att sova och istället dricker konjak och läser hela nätterna (fantastiskt!), Den dansande dvärgen som är väldigt bisarr om en man som drömmer om just en dylik och hur detta sedan inkorporeras i hans verklighet. Den andra bageriräden om ett par som blir abnormt hungriga och bestämmer sig för att göra en räd (inte ett rån) är också väldigt intressant och jag blir extremt nyfiken på fruns bakgrund.

Slutligen gillar jag Att bränna lador där en man helt apropå ingenting bekänner att han gillar att bränna ner lador ibland och det får mig att fundera på hur det faktiskt skulle vara att göra det (men nej, jag ska inte). Det är bara det att Murakami sätter sprätt på hjärnan och får en att fundera på saker man inte ens visste att man kunde fundera på!

Förutom att jag vill läsa om några av de böcker jag redan läst är jag också pepp på att läsa Mordet på kommendören som kom för några år sedan. Och så är där några få till som jag inte läst. Oh no, jag känner en bokbeställning klia i fingrarna… (precis vad jag ju skrev igår att jag inte skulle göra!)

Förlag: Norstedts
Utläst: 3 juli 2023
Mitt betyg: 4/5