Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Första veckan med eleverna är avklarade och som alltid är det en smärre chock för huvudet. Jag var redo att lägga mig 20.45 i fredags men höll ut ända till 21.20. 😂 Det har gått bra och min nygamla klass (några gamla, många nya elever) är väldigt snäll och positiv men det är en ganska stor skillnad på att sitta i en vecka och planera eller vara på möten med vuxna människor mot att plötsligt hålla ordning på en hel klass, svara på frågor, se till att alla får hjälp och dessutom hinna undervisa. I början har man inte heller kommit in i rutinerna och man hinner inte förbereda mer än en dag i taget eftersom det är så mycket annat att fixa i uppstarten. Lägg dessutom till att vi flyttat in i ett helt ny skolbyggnad för lågstadiet och en helt ny matsal så förstår du kanske att epitet hönsmamma inte är helt galet på oss lärare.

Alla dagar utom fredag har jag i alla fall varit på gymmet efter jobbet och jag har äntligen kunnat börja med ett bänkpress-träningsprogram samtidigt som jag fortsätter gneta på med mina knärehab-övningar. Fredagens pass flyttade jag till lördagen så jag är extremt nöjd med veckans träning. Idag tänkte jag gå en långpromenad och njuta av den sol som faktiskt skiner här i Stockholm idag och att det fortfarande är hyfsat varmt.

På torsdagar är jag med hos Bokföring enligt Monika och visar upp mina hyllvärmare, ni vet de där böckerna man köpt men ännu inte läst. Ofta förbereder jag veckans inlägg på helgen och när jag skrivit klart om veckans olästa hyllvärmare, Svart historia, blev jag så irriterad på mig själv att jag ännu inte läst den. Boken består av kanske 100 småkapitel vilka är omkring 2-10 sidor långa. Där och då bestämde jag mig för att läsa åtminstone ett sådant kapitel om dagen hädanefter och självklart kommer det dagar när det inte blir av (jag har som sagt varit tröttaste tröttmössan denna vecka) men jag har ändå nu en vecka senare läst sju kapitel. Dessutom tycker jag det är en bra strategi för den här typen av bok, då kan jag läsa kapitlet och sen googla på saker ur det och låta det sjunka in innan jag ger mig i kast med nästa.

Först på 1850-talet tog sig britten John Hanning Speke till den gigantiska sjö som dagens Uganda, Kenya och Tanzania angränsar till och som på lokala språk är känd som Nam Lolwe, Nnalubaale och Ukerewe. I och med det blev han den förste europén att nå Nilens källa och gjorde det som kejsar Nero misslyckats med nästan två årtusenden tidigare. Han ”gav” den namnet Victoriasjön, efter drottning Viktoria av Storbritannien.