Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!
Förra veckan var det bokmässehelg och då blev det ingen smakebit för mig. Ifrån bokmässan var det raka vägen in i två dagars facklig utbildning då jag nyligen blivit ombud på jobbet och sen baam tillbaka till jobbet i den mest hektiska perioden för oss på lågstadiet: utvecklingssamtalen. Det tar sin lilla tid att förbereda varje samtal och i år har jag 27 st att hålla eftersom vi ju slog ihop klasser och gjorde dem större detta läsår. Det är inte skolans fel, det är politikernas och deras budget.
Förutom att utbildningen var oerhört intressant så har det bästa denna vecka varit att jag sprungit igen! Blygsamma 3 km har jag avverkat två gånger och knät verkar inte protestera. Idag blir det 4 km. Jag har oroat mig lite inför den 50 miles-tävling jag är anmäld till i april men rävarna säger att det är lugnt och att jag hinner träna upp mig. Så jag väljer att lita på dem. Självklart ska jag lyssna på knät och inte forcera något. Jag har också träffat en supertrevlig tjej som utbildar sig till PT och behövde försöksobjekt att träna på så hon ska få lägga upp styrketräningen åt mig. Jag har testat att göra knäböj med minimal vikt denna vecka och även det har känts ok.
Läsmässigt har jag varit väldigt trött på kvällarna och varje gång jag plockar fram en bok så somnar jag över den på typ 15 minuter i soffan. Jag går ner för mycket i varv helt enkelt. Igår morse läste jag ut Verkliga brott och trots att jag älskade Denise Mina på bokmässan var det inte riktigt en bok för mig. Sedan började jag på Bergtagen. Jag prokrastinerade en hel del då jag oroade mig för att den skulle vara tungläst och tja, den är inte helt enkel med långa meningar emellanåt, extremt noggranna klädbeskrivningar (Mann kanske var modeintresserad?) och formuleringar typ ”Medan han förde den försilvrade hyveln över sina med parfymerat lödder täckta kinder…” Samtidigt blir jag nyfiken på Hans Castorp och vill veta mer.
Plötsligt ryckte Hans Castorp till, förargat och förorättat. En dörr hade slagit igen, det var dörren längst fram till vänster som ledde direkt ut i hallen – någon hade låtit den slå igen eller rentav smällt igen den efter sig, och detta var ljud som Hans Castorp inte för sitt liv stod ut med, som han i alla tider hade hatat. Kanske berodde detta på hat på uppfostran, kanske på medfödd idiosynkrasi* – hur som helst, han avskydde att man smällde i dörrar och kunde ha slagit vem som helst som inför hans öron gjorde sig skyldig till det.
*Idiosynkrasi är en intensiv motvilja eller överkänslighet som inte utan vidare kan förklaras. Den är ofta starkt personligt präglad.
Bokdivisionen 
Bäst en inte slår igen någon dörr framför den mannen då…
Tack för smakbiten! Känner igen författaren men har inte läst något av honom.
Nej det är nog bäst. 😄
Det här var en bok jag inte kände till.
Han fick Nobelpriset 1929.
Vilken stark reaktion på en smälld dörr 🙂 Känd bok, men jag har inte läst den. Kul som sagt var att du kan springa igen, håller tummarna. Själv har jag fått ett bakslag, men räknar med att det är tillfälligt.
Åh nej, stackars. Du har väl inte trillat och brutit armen nu också? 😉
Haha – nej inte än i alla fall 😉 Bara lite mer problem med foten, tror det är så enkelt som att jag överskattat hur mycket jag kan göra…
Måste erkänna att jag också lider av vissa rormer av idiosynkrasi…
Tror inte den här boken passar mig, jag vill liksom framåt i handlingen även om jag tycker m beskrivande text. Tack för smakbit och lycka till med allt nu, du har verkligen fullt upp
Haha, ja det kanske vi alla gör. Ja jag vet inte hur jag hela tiden lyckas att ha så fullt upp.
denna tjockis väntar i bokhyllan…
Jag är tveksam till om jag kommer läsa ut den. Jag bara somnar när jag försöker nu i helgen och på vardagskvällar är jag 100 ggr tröttare.
Tror att även jag lider av idiosynkrasi. Ibland. Jag är osäker på om jag har läst något av Thomas Mann, i så fall har det nog bara varit utdrag.
Denise Mina och jag är inte kompatibla alls och då har jag ändå gett henne … vad kan det vara … sex-åtta chanser. Jag ville ju så gärna gilla hennes böcker 😳
Hon var SÅ sympatisk och rolig att lyssna till.
Jag har gjort lite som du- somnat direkt jag försökt läsa. Men jag blir piggare för varje dag som går den här veckan, så det tar sig. Säkert tar det sig för dig med!
Haha, jag tycker nog jag borde vara som piggast nu på helgen!
jag gillade Denise Mina förr i tiden men nu är det länge sedan jag läste henne. jag har läst Buddenbrooks och sett den som TV – serie. har också sett en väldigt bra dokumentär om Thomas Mann. vet inte om jag kommer att ge mig på Bergtagen, men det är inte omöjligt. tack för smakebiten!
Ja jag tycker mig känna igen Buddenbrooks som TV men har inte sett den själv.