Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag har haft höstlov hela veckan och det har varit überhärligt. Första halvan av höstterminen är alltid galet intensiv så man behöver en paus för att orka med resten. Som jag skrev förra veckan hade jag tusentals planer och jag har typ 997 av dem kvar. Det är svårt att känna sig helnöjd när man vill för mycket. Jag har inte tagit tag i alla mina blogginlägg jag borde skrivit, jag har inte rensat upp vissa kaosområden i hemmet och jag har inte heller läst Bergtagen. Faktum är att jag idag beslöt mig för att strunta i den och det kändes skönt.

Däremot har jag tränat 8/9 dagar och fått ihop 24 km i löparskorna utan arga knän. Nu vågar jag på riktigt börja dra upp planerna för min kommande träning och fundera på hur jag ska öka veckomängden. På gymmet har jag börjat träna efter min PT’s program (jag är försöksobjekt åt en PT-student) och det är rätt annorlunda mot hur jag brukar träna så det är utmanande. Jag har också varit på fyra konserter vilket genererat ett påvert matintag och sena kvällar men det har varit väldigt roligt. Jag har fyllt år och träffat några nära och kära och käkat god mat på restaurang.

Jag trotsade mig själv och mina planer om att lägga undan nionde boken i Outlander och istället slukläste jag den och njöt varenda sekund. Bergtagen skulle jag läsa till vår bokcirkel Stäppvargarna som firar 10 år nu i november. Vi skulle diskutera den men också gå och se Tidens larm på Folkoperan. Jag laddade därför ner den boken idag och började läsa, den är väldigt kort vilket är skönt efter att ha läst tegelstenar. Jag har svårt att se hur den kan bli underhållande teater men Johan Ulveson har fått bra recensioner så vi får väl se.

Familjen hade samlats runt en flyttbar dopfunt i hans fars arbetsrum. Prästen infann sig och frågade hans föräldrar vad de hade tänkt döpa den nyfödda till. Jaroslav, hade de svarat. Jaroslav? Prästen var måttligt förtjust. Han sa att det var ett synnerligen ovanligt namn. Han sa att barn med ovanliga namn blev retade och hånade i skolan: nej, nej de fick inte kalla pojken för Jaroslav.

Hans far och mor blev storligen förvånade över denna uttalade motvilja, men de ville inte stöta sig med prästen. Vad föreslår ni för namn då? frågade de. Ge honom något vanligt namn, sa prästen: Dmitrij, till exempel. Hans far påpekade då att han själv redan hette Dmitrij, och att Jaroslav Dmitrijevitj lät mycket bättre än Dmitrij Dmitrijevitj. Men prästen var av en annan åsikt. Och så blev det Dmitrij Dmitrijevitj.