För 11 år sedan läste jag Himmel och helvete och föll pladask. Så pladask att jag två år senare skaffade både den (jag hade läst ett biblioteks-ex.) och resten av böckerna och ställde i min hylla. Och där stod och stod de tills nio år hade passerat och jag var framme vid 2014 i min Rensa bokhyllan-utmaning. Tänk att det blir så ibland, trots att man tycker så mycket om en bok/författare så glöms de bort eller hinns inte med.

Då det här är en serie får du vara beredd på spoilers i recensionen.

Eftersom det gått 11 år så läste jag om Himmel och helvete då jag nu ämnade läsa hela trilogin i ett svep. Det hade inte varit nödvändigt med omläsning men den ger en bra bakgrund till varför pojken nu befinner sig hos Geirtrud i Köpingen och hur hans karaktär tänker och känner. Det har gått tre veckor sedan han anlände till Köpingen och han börjar känna sig hemmastadd hos Geirtrud och lovas bildning.

En dag knackar brevbäraren Jens på och av ett par olika anledningar bestäms att pojken ska följa med Jens på en posttur till nordligaste Island, en tur som går över både hav och berg. Både Jens och pojken fryser mer eller mindre ihjäl flera gånger om, de får hjälp av fattiga utsvultna och sjuka människor vilka bara ha utspätt kaffe och skämt salt fågelkött att bjuda på. När de någon gång har det skapligt i ett hem som bjudit in dem så ger de sig ändå iväg för Jens orkar inte lyssna på folk som pratar. Han behöver få tänka och tar en omväg som gör dem ännu frusnare och pojken pratar till sist med de döda.

Jag tog en kort promenad dagen jag skrev denna recension och Stockholm bjöd på vindstilla och – 12 grader. Nu var jag väl klädd på överkroppen men hade behövt varmare på fötterna och benen då jag blev lite kall efter en obligatorisk vinter-fotopaus. Betänk då att pojken och Jens vandrar berg upp och berg ner, längs piskande Ishavsstränder och genom snöstormar så grova att de tappar bort varandra och blir ”halvblinda av ispansaret över ansiktet”. Boken utspelar sig på en fiktiv plats i slutet av 1800-talet men jag googlar lite väder på norra Island och de verkar faktiskt inte ha särskilt kallt i april som detta är utan runt nollan. Fast det är ju utan vinden då.

Hur som helst så är jag förundrad över att det faktiskt inte fryser ihjäl på riktigt, de måste ha rejält bra kläder men pratar ändå om stumma tår och fingrar. Det blir lite Sagan om de två tornen-känsla i denna bok som är en mellanbok och det vandras enormt mycket. Samtidigt har Jens och pojken så sköna dialoger, eller monologer från pojkens håll och det finns tonvis med meningar som du vill stryka under och skriva upp i din citatbok (om du hade en). Mycket handlar om kärlek och längtan men också om litteratur och livet. Alla karaktärer, även djuren, är så fascinerande och väl beskrivna. Trots allt elände i boken så längtar jag tillbaka till Island och är glad att jag faktiskt fick åka dit en gång i livet.

Boken slutar i en rejäl cliffhanger och jag fröjdas åt att jag har den tredje delen hemma och öppnar den direkt.

Förlag: Weyler förlag
Utläst: 4 december 2023
Mitt betyg: 4/5