I december var jag på ett julboksmingel hos Norstedts/Printz och jag hade redan innan spanat en del på den här boken. Jag brukar inte köpa feelgoodböcker men jag tycker det är lite kutym att köpa något vid den här typen av event så jag slog till på boken och gick sen hem och mer eller mindre slukade den, inom ett par dagar åtminstone.

Vi möter tre olika karaktärer i boken. Det är Aida som är frånskild och alltid har velat fira mer jul än hon gjort. I ett infall säger hon till sin chef att hon ska ordna julfest åt hemlösa och andra behövande för att hon ska slippa ta jouren under julen. Vi har 17-årige Milo som känner sig som en nobody och som får spelet av att vistas hemma där hans otrogna pappa fortsätter att behandla mamman som skit medan hon desperat försöker fixa till en fin jul med extra allt så att familjen ska hållas samman. Sen har vi barnlösa änkan Margit som verkar få fira sin jul i ensamhet i villan. Tills hon en dag svarar på en annons om att hjälpa till vid en julfest. Såklart korsas alla deras vägar på olika sätt och hela historien vävs ihop på ett riktigt bra sätt.

Ibland är julromaner för sentimentala och klistriga och visst är det en behjärtansvärd idé Aida får och visst är det lite osannolikt att Milo så snabbt ska vilja hänga hos Margit men jag tycker det här var en väldigt bra julroman. Alla tre karaktärerna är väl tecknade, de engagerar och jag älskar Aidas humor. Författarna (som är mor & döttrar om du missat det) skriver varsin karaktär men det är ingenting som märks utan hela boken känns som en gedigen helhet. Det är en riktig sträckläsarbok och fastän jag kom hem närmre 23  efter en konsert en fredagskväll (alla lärare är typ döda fredagskvällar) så var jag tvungen att sätta mig i soffan och läsa ut det sista. Jag har haft ögonen på Sara Molin redan tidigare men inte kommit till skott och nu ser jag fram emot mer från dem alla tre. Och gud så lyxigt att ha en skrivarfamilj (avis)!

Förlag: Norstedts
Utläst: 15 december 2023
Mitt betyg: 4/5