Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Det är alltid lika ofattbart när ett lov är slut och det är precis lika ofattbart hur jag kan ha så mycket kvar på min to do-lista av allt jag ville eller hade tänkt göra på lovet. Eller egentligen inte, eftersom jag alltid vill för mycket. Jag brukar alltid lägga mycket tid på bloggen och det har jag gjort i veckan. Tyvärr har jag fortfarande en massa släpande recensioner från 2023 som jag hade tänkt ta tag i men jag har fortfarande många kvar. Kring nyår har jag ju så många andra inlägg jag vill skriva om utmaningar, statistik och annat kul!

Dessutom har jag lagt tid på att göra i ordning en massa saker som rör mitt nyckelansvar i bågskytteklubben och det var välbehövligt. Jag har också äntligen städat upp på min halva av kontoret vilket sett ut som ett skräpupplag ungefär i ett år men det har ju funnits ett par ganska starka anledningar till att jag haft annat att tänka på också. Mina husmors-skills har varit starka (nej, inte som Maj) då jag funderat lite kring matplaner och menyförslag för att underlätta den kommande vardagen. Eftersom det är januari så yogar jag med Adriene igen (tyvärr kommer jag alltid av mig i 11 månader sedan…) och jag har fått till alla mina pass på gymmet och i löpspåret!

Det jag inte gjort så mycket som jag tänkt, förutom att skriva recensioner, är att läsa. Jag hade hoppats läsa ut både Minnesteatern och Systrarna denna vecka men har bara kommit en liten bit i Systrarna hittills. Jag har ju en del saker jag vill läsa innan kurslitteraturläsandet drar igång och de har inte släppt vad vi ska läsa första veckan ännu så jag vet inte hur mycket det är. Jag hoppas det kommer ut under morgondagen. Och nu är det ju ändå bara sju arbetsveckor innan jag får en ny chans att läsa och blogga ikapp under sportlovet!

Hur mycket ville hon ha för den? sa pappa.
Mamma sa att hon hade fått ett specialpris, eftersom vi hade varit snälla mot hennes döttrar och de ändå skulle flytta och….
Combien? sa pappa och andades genom näsan.
Mamma sa att det finns saker som är viktigare än pengar, och hon ville hjälpa Mikkolasystrarna att få en nystart på nästa ställe och hon hoppades att mattan kunde ge pappa en hemmakänsla.
GEDDESH? vrålade pappa och verkade glömma bort att han var den enda av oss som pratade arabiska.