Slöseri av María Sonia Cristoff trillade in via Tranans prenumeration under hösten. Jag har försökt att prioritera de böckerna men lyckas alltid hamna lite på efterkälken så att jag inte kan vara med och diskutera dem i bokcirkeln på fejjan.Rent statistiskt var jag extra pepp på Slöseri eftersom att Cristoff är från Argentina och min sydamerikaläsning är minimal. Tack vare Tranan blev det dock hela två titlar från Sydamerika i år!

Det här är en aningens annorlunda bok rent formmässigt. Lucrecia ärver ett hus från sin faster Vita. Hon får brev med dels instruktioner om vad hon ska göra i huset men också information om att det finns pengar gömda någonstans. I nästa del lär vi känna Vita genom en slags korta dagboksanekdoter från hennes barndom. Därefter följer fler brev där Vita berättar om hur hon anskaffade de nu gömda pengarna, vi möter Vita i spökvärlden, vi följer Lucrecia i hennes tankar och göranden i huset, sen minns jag faktiskt inte riktigt varför vi får en massa nyhetsflashar och till sist tar vi del av ett vildsvins berättelse. Och nu har jag ändå inte fått med låttexterna, telefonsamtalen eller mejlen som utgör en del av bokens text.

Den här boken är precis så konstig som den låter och emellanåt undrar jag vad jag läser men däremellan sugs jag in i virrvarret och läser fascinerat och hetsigt vidare. Teman i boken är anarki, att slippa arbeta och att inte hänga upp sig på status och pengar. Varför Cristoff väljer att göra boken på det här sättet har jag ingen aning om. Det är konstigt och ibland lite för knepigt så förmodligen är det konst vilket jag inte är så bra på att förstå. Det är onekligen en annorlunda läsupplevelse men på ett bra sätt. Det här är en bok som borde bokcirklas, vilket vi ju i och för sig gjorde men jag var för sen på bollen. Rekommenderar ja den? Jo, faktiskt!

Förlag: Bokförlaget Tranan
Utläst: 26 november 2023
Mitt betyg: 3/5