Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Det har varit en späckad vecka och jag har haft 24 utvecklingssamtal på jobbet med 23 av dem fördelade på två dagar. På de sista samtalen är man rätt snurrig och vet inte om man redan sagt det man tänker säga. 🙂 Nu är det bara en vecka kvar till sportlovet så vi kör på med allt som hinnas bör dessförinnan.

P.g.a. av dessa har resten av veckan blivit lugn då jag inte orkat så mycket och fredag-lördag kände jag mig småsnörvlig och var orolig att jag skulle bli sjuk men jag tror jag klarat mig. Idag stod jag dock över långpasset och sprang bara 6 km med sambon istället.

Igår var vi och såg Lazarus på Göta Lejon och jag är absolut inget musikalfan men det här var ingen vanlig musikal och dessutom med bra musik (Bowie). Linus Wahlgren var riktigt bra i huvudrollen, Tove Styrke (som jag hade noll koll på) var jättebra castad och Simon J. Berger hade ett fantastiskt leende och otroligt blå ögon vilket var lysande till hans roll som den inte helt sympatiske (fallne?) kärleksängeln Valentine.

Eftersom jag tränat mindre har jag hunnit läsa desto mer och jag har läst ut två böcker samt avverkat en barnbok (reccad igår på Barnboksprat) och Kung Oidipus av Sofokles vilken var oväntat spännande eftersom man ju ändå känner till huvuddragen i berättelsen. Nu har jag en hel del att läsa framöver och det blev ju inte mindre när min bokcirkelkompis valde 700 sidor långa Agaat. 🙂 Hon valde lika långa Bergtagen senast det var hennes tur och den DNF:ade jag men Agaat var ju poppis på den tiden jag började blogga så jag har ändå varit nyfiken på den i över 10 års tid.

Jag har påbörjat Drömmen om ett träd (bokcirkelbok) som jag tänkte ha som mobilbok samt Innan fåglarna vänder åter vilken jag får se om jag hinner med eller om jag måste lägga bort den ett tag och prioritera bokcirkel- och kurslitteraturböcker. Första kapitlet hade oerhört korta meningar vilket jag gissar skulle spä på känslan av stressen kring bombningarna men jag fann det svårläst p.g.a. detta. Det blev så styltigt. Nu har jag dock kommit några kapitel in i boken och då är det mer varierad meningslängd. Huvudpersonen Alli vill bli fiskare som sin far men kriget och normerna vill annat.

Egentligen ville Tuomas inte ärva fars fiskeredskap, även om han överlevde kriget. Eller Aatos för den delen, om han inte hade dött där vid fronten. Av oss barn var det jag som redan som liten visste att där silvertärnan häckar, där simmar även öring och fjällröding. Jag visste hur soimabåten skulle styras på fjärden när stormen smugit sig på. Eller hur man plockar fisken snabbast från kilometrar av långrev.