Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag brukar tycka det är onödigt när folk beklagar sig men tittar jag bakåt över vårens inlägg härpå bloggen så är det skralt. Det enda jag lyckas med är dessa söndagsinlägg och ganska ofta en Hett i hyllan på torsdagar. På Instagram är det lite lättare att hyfsat hänga med för där räcker det ju att fota en bok eller bokhög emellanåt men här på bloggen vill jag ha lite matigare inlägg.

Ni som hängt med vet ju vad anledningen är den här gången: mina litteraturstudier, men mitt bloggande har alltid gått i vågor. Nu håller jag på att plugga till vårens sista tenta och sen har jag livet tillbaka under tre månader. Jag funderar dock på att för första gången någonsin ta ett blogg-sommarlov i år eftersom att jag haft så många måsten på sistone. Kanske att jag ändå skriver lite recensioner men att jag inte publicerar och så. Hur brukar ni göra som tar blogglov? Man läser ju ändå under sommaren liksom.

Idag skulle jag gått en skogspromenad med några barndomsvänner men en av dem var för bakis efter en 50-årsfest igår. Haha, precis som när vi var unga. Vi sköt på vår träff och helt ärligt kändes det lite skönt då jag är lite stressad över tentan och nu får jag en hel extra dag på mig att plugga.

På mitt nattduksbord just nu ligger Suicide Club som jag köpte för ett tag sedan och sålde in hos ena bokcirkeln. Nu hade jag inte tänkt att vara med på träffen (nästa helg, pga tentaplugg) men jag ville försöka läsa den ändå. Det har nämligen hänt två gånger tidigare att jag sålt in en av mina hyllvärmare och sen har jag inte läst den eller varit med på träffen (och de är fortfarande mina hyllvärmare). Tyvärr tycker jag inte att den är jättebra hittills, intressanta idéer men den fäster inte på mig. Men jag tänker läsa ut den ändå.

Lea steg upp från sängen och vände sig mot spegelgarderoben. Hon såg fortfarande ut att vara under femtio, till och med naken. Det var hon förstås inte ensam om, och de flesta långlevare som närmade sig hundra kunde lika gärna ses som någon under femtio. Men det som räknades på allvar var hur man såg ut när man närmade sig sitt andra århundrade. När man granskade den raka ryggraden och det välberäknade avståndet mellan lårens övre del och höfternas subtila håligheter var det svårt att tro att hon, av alla människor, stod under Observation