Min ena bokcirkelkompis valde Agaat som bokcirkelbok nu under våren. Jag hade absolut länge velat läsa den men var samtidigt lite skeptisk då det är en rejäl tegelsten och jag hade mycket annat att läsa. Det blev så att vi hade två träffar kring boken, en där vi kommit ca halvvägs och en där de andra läst ut den. Men jag läste faktiskt ut det sista sen någon dag därefter då jag gjorde ett ryck.

Agaat handlar om den vita Milla som har en gård i Sydafrika och hennes svarta hembiträde/barnflicka/dottersubstitut/vårdare Agaat. Ja, hon är allt det och mycket därtill. Vi börjar i nutid som är 1996 där Milla ligger förlamad i ALS och Agaat tar hand om henne eller plågar henne, lite beroende på. Inte plågar så att hon gör henne direkt illa men ibland är hon fysiskt hårdhänt eller underlåter att ge Milla sådant hon vet att hon vill ha. Samtidigt varvas nutiden med dåtidens berättelse om hur Milla möter sin man och flyttar till sin mors gård samt hur Agaat plötsligt finns där på gården och vilka roller hon får ha. Som ett tredje spår får vi höra Millas dagböcker och som ett fjärde spår tar vi del av Millas alltmer förvirrade och osammanhängande tankar.

Det här är utan tvekan en makalös roman och en utmärkt bokcirkelbok (förutom längden). Det är nog den bok vi pratat allra mest om under våra 10 år tillsammans. Dels är det oerhört intressant med all historia och samhällsutvecklingen i Sydafrika och Milla går emot det rådande apartheidsystemet när hon tar med sig Agaat som om hon vore en dotter på olika saker. Vilket gör hennes man Jak vansinnig. Dels är det en fruktansvärd skildring av hur det är att ligga döende i en sjukdom som förlamar dig och just det är väl ett av de värsta sätten många av oss kan tänka oss att dö på.

Sen är det alla de här osympatiska karaktärerna och såriga relationerna. För det finns ingen i den här boken som är genuint trevlig och snäll. Milla är ibland snäll mot Agaat men hon behandlar henne också fruktansvärt. Hon är ömsom docka, ömsom slav. Agaat är inte heller genomsympatisk även om hon har den underordnades roll och man kan förstå varför hon agerar som hon gör. Hon har utvecklat något slags beroende till Milla och har väl egentligen inget bättre ställe att åka till. Hon åtnjuter fler fördelar och privilegier än gårdens övriga svarta vilket hon inte skulle få hos någon annan. Millas man Jak är ett riktigt svin men Milla är också väldigt elak mot honom många gånger. När de äntligen får en son, Jakkie, så är föräldrarna inte överens i sin syn på uppfostran och han finner en fristad hos den ca 10 år äldre Agaat som blir en slags extramamma/storasyster.

Det finns så mycket i den här boken och jag kan inte ta upp allt nu men jag kan som sagt verkligen rekommendera den som bokcirkelbok. För du behöver prata med någon om det du läser. Vissa scener är så konstiga och vidriga att du knappt står ut. Jag lyssnade på Marlene när hon pratade om sin debut Triomf som gavs ut först efter Agaat här i Sverige och jag vet inte om den är lika bra men borde undersöka saken.

Förlag: Weyler förlag
Utläst: 27 april 2024
Mitt betyg: 5/5