I slutet av juni var jag och vandrade med en kompis i Vålådalen strax sydöst om Ånn och Åretrakten där Sly utspelar sig. Jag var sjukt taggad på boken och påbörjade den redan i sovkupén upp till Jämtland.

Sly handlar om Vera som egentligen är journalist men numera jobbar som lärarassistent på en gymnasieskola i Järpen. När en kvinna hittas mördad i hennes lilla samhälle och hennes gamla redaktör ringer upp henne och ber om hjälp så hamnar hon steg för steg tillbaka i sin journalistroll. Vera börjar nysta i fallet och snart är hon själv mer inblandad än hon tänkt sig vilket påverkar hennes hälsa och säkerhet.

Jag sa att jag var sjukt taggad men tyvärr blev jag besviken redan under de första sidorna jag läste där i sovkupén. Ja, det finns en hel del fina miljöbeskrivningar och Strömberg skildrar den karga fina naturen som jag tycker väldigt mycket om. Men jag glömmer hela tiden att jag inte är särskilt förtjust i deckare. Jag har hittat till genren cosy crime, älskar den och det är där jag ska hålla mig. Vera är liksom urtypen för den alkoholiserade ensamma kriminalkommissarien fast hon är en kvinnlig journalist. Jag har svårt för journalistyrkets arbetsuppgift ”tränga sig på” även om jag förstår att de emellanåt gett oss fina avslöjanden och öppnat upp ögonen för folk. Jag tycker helt enkelt inte att Vera är särskilt sympatisk vilket kanske är meningen.

Värre blir det när hon går lös på läraryrket (ja, här går jag i försvarsposition) och hon utmålar alla lärare som tröttmössor, mossiga och som typ bara är lärare för lovens skull och har slutat bry sig om eleverna. Jag har aldrig haft lyxen att få jobba med en lärarassistent men jag förundras över att Vera tillåts rätta deras nationella prov i svenska (vilka f.ö. äger rum på hösten?). Men det kanske hon får för att de är sådana tröttmössor?

Sly innehåller också rejält grova brott som beskrivs ingående och jag tycker det är osmakligt att läsa om men Sara Strömberg har ju vunnit pris för boken så jag förstår att den är bra i sin genre och att jag är fel målgrupp för deckare vilket vi redan konstaterat. Jag gillar åtminstone vännerna Thomas, Katta och Björn och den fina bygemenskapen som Vera motvilligt dras in i. Jag hoppas att hon finner glädjen och önskar henne lycka till i livet men jag är inte direkt sugen på att läsa vidare i serien.

Förlag: Modernista
Utläst: 29 juni 2024
Mitt betyg: 3/5