
Höstens första roman på litteraturvetenskapen var Prinsessan de Clèves vilken gavs ut 1678. Boken utspelar sig vid det franska hovet omkring 100 år tidigare. Det var liksom inte kutym att skriva en roman som utspelade sig i nutid men många av karaktärerna var egentligen riktiga nutida personer.
Efter en torr inledning med redogörelser för en miljard människor viktiga för hovet landar berättelsen till sist i hur Monsieur de Clèves kliver in i en affär och ser den mest vackra och fantastiska kvinna han någonsin sett: Mademoiselle de Chartres. Han liksom fler med honom blir blixtförälskade och då hennes mor anser honom vara ett gott parti nog blir det bröllop. Exakt varför hon tituleras prinsessa i bokens titel förstår jag aldrig riktigt men under resten av boken är hon Madame de Clèves.
Madame de Clèves känner sig nöjd med sin make men hon känner ingenting för honom. En dag stöter hon på hertig de Nemours och inser efter ett tag, ve och fasa, att hon hyser känslor för honom! Hon gör sitt bästa för att hålla sig undan då hon, till skillnad från det i övrigt rätt promiskuösa hovet, vill vara sin make trogen. Hon bekänner till och med sin kärlek till hertigen för sin make och han hjälper henne att stå emot frestelsen. Hertigen däremot är mer idog och efterhängsen och gör sitt bästa för att få en stund i sällskap med den vackra Madame.
Att läsa den här boken känns lite som att läsa en skvallertidning från 1700-talet. Vi får veta en hel del om vem som är med vem men också mycket om hur hovlivet tedde sig. Precis som det var förr i tiden, och på vissa ställen i världen än i dag, så handlar det förutom lusta om lögner, politik och hur makten ska säkerställas genom allianser. Vissa detaljer är påhittade, som att hertigen skulle ha varit en tänkt make åt Elizabeth I men många (inte alla) personer och händelser är riktiga, om än i en påhittad historia – ett skrivtekniskt knep som jag älskar i böcker då det får mig att googla och fundera kring OM det faktiskt var så som boken säger ändå.
Boken gräver i vad äkta kärlek egentligen är och hur olika personer ser på kärlek. Du som vill läsa romance kommer, spoiler alert, bli lite besviken, även om det finns en viss potential. Men istället för heta redogörelser får du kyskhet, rekorderlighet och som final en touch av den enda sanna kärleken: den till Gud. Förutom just inledningen så är boken dock relativt enkel att läsa och det är ändå något visst med att läsa en mer än 300 år gammal bok och förundras över att den fortfarande, i flera aspekter, känns så modern.
Förlag: Bokförlaget Faethon
Utläst: 1 september 2024
Mitt betyg: 3/5