Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Som vanligt missade jag att bloggen hade födelsedag igår! I veckan fick jag frågan från en fellow bokstagrammare om hur länge jag bloggat och jag sa att det var sen 2010 eller 2011 men jag minns aldrig. Men igår fyllde bloggen tydligen 13 år så rätt svar var alltså 7 december 2011. Jag blev en del av Barnboksprat ca en månad innan jag startade denna blogg och förmodligen var det tack vare att jag blev så fint lotsad in i wordpress av Barnboksprats skapare, och numera min mycket goda vän, Helena Ferry, som gjorde att jag vågade mig på att starta en egen blogg. Innan dess hade jag ingen aning om hur man gjorde!

Veckan har varit tämligen osensationell och mest ägnats åt jobb, studier och några få träningspass. Jag har sovit mycket men ändå varit trött i helgen. I torsdags var jag på julmingel hos Norstedts & Printz för andra året i rad. Vill du veta mer om det kan du kika på min Instagram. Det var väldigt trevligt och lättsamt häng men jag valde att inte köpa hem någon bok i år.

I fredags hade vi ”julbord” på jobbet fast vi gick till asiatisk bufférestaurang. Som vegan är alla typer av köttrestaurangsbufféer tämligen trista men de hade i alla fall sushi jag kunde äta och sen lite mer tofu. Att gå till den här typen av restaurang med köttätare spär liksom på myten om att det är ”synd” om oss som väljer bort kött men hade vi istället varit till ex. Hermans och käkat helt vegansk buffé eller gått till Green Praline och fikat så hade de fått se att vi inte alls bara äter grönsallad och svälter.

Jag vill återigen passa på att be om ursäkt för att jag är så dålig på att kommentera och t.o.m. svara på kommentarer numera. Jag måste prioritera min tid och med 100 % jobb och 50 % studier har jag inte så mycket tid kvar att spela på. Men jag är tacksam för dig som ändå kommenterar och uppskattar det verkligen! ❤

Varning för att min smakbit är riktigt otrevlig. Hela boken är fylld med suputer och otrevliga män och just den här mannen hälsar på hos en sexårig flicka. Så vidrig han är. Men en eloge till Moa som inte väjde för att skriva om det!

Man sitter ensam med dockan i knäet och leker mamma som går på fabrik och köpt en docka åt sitt barn, då öppnad dörren försiktigt och urmakaren på nedre botten kommer in. En liten gubbe med vitt skägg, klädd i tofflor och blått förkläde. Han har karameller med sig, de bästa karamellerna i världen, bruna, krusiga bröstkarameller, ”kungen av Danmark”.

Han talar lågt och vänligt om dockan, om en liten snäll flicka, om karameller, om mer karameller, mycket karameller, och så viker han undan förklädet och vill att man ska hålla i något där, hålla i det där som fulla karlar tar fram när de står i gränden och kissar och polisen tar dem.