I november var det träff för bokklubben Stäppvargarna igen och det var jag som valt bok. Jag hade länge varit sugen på Tremblay och dessutom passade det utmärkt med något kort mitt i all kurslitteratur.

Benoît bor på landsbygden i norra Quebec. Han är pensionär och bor tillsammans med sin hund Dan som är döende. Byn bebos av lite udda människor där många valt att leva ensligt och man får odla de relationer som bjuds helt enkelt. Boken är skriven i jag-form och vi får följa med från ett slags dagboksperspektiv och ta del av både Benoîts funderingar och göranden liksom skvallret och händelserna i byn.

För det första är formatet och formgivningen på den här boken riktigt utsökt! För det andra älskar jag innehållet! Det här är en kortroman när de är som bäst och det ryms så mycket på varje sida. Karaktärerna är intressanta och hela byklimatet är fascinerande – det spelar ingen roll hur många år Benoît bott där: han är ändå inte ”därifrån”.  Benoît försöker hantera och förlika sig med både liv och död runtomkring honom. Rädsla och hopp om vartannat – det är väl ändå livet i ett nötskal? Jag läser gärna mer Tremblay i framtiden.

Förlag: Rámus
Översättning: Elin Svahn
Utläst: 7 november 2024
Mitt betyg: 4/5