Vargens unge påbörjade jag då jag i somras satt på en tågstation och väntade. Den hade gått som följetong några dagar i DN och jag var nyfiken men tyckte det kändes jobbigt med följetongsläsning. Tack vare att jag började när det redan fanns flera delar ute så kom jag snabbt in i boken, annars tror jag att det blivit för snuttifierat och att jag tappat tråden.

Seija och hennes man har plötsligt en dag en treåring i trädgården. De tar hand om honom som sin egen samtidigt som polisen kopplas in för att leta efter pojkens föräldrar. Parallellt följer vi Gloria som flyttar till ett kollektiv långt inne i skogen för att hitta sig själv och skapa ett nytt bra liv. Vi får ta omväxlande ta del av dessa historier och vi får också lära känna polisen Minna närmare.

Det här är spännande läsning där olika historier, relationer och händelser långsamt nystas upp och kopplas samman. Hade jag inte läst den som följetong hade jag förmodligen sträckläst den för att få veta vad som hände. Det är många mörka hemligheter och sorg i boken men också glädje och kärlek. Jag är generellt inget jättefan av just spänningsgenren men det var så pass mycket fokus på människorna och deras utveckling i den här boken att jag tyckte mycket om den. Extra plus för den härliga skogsmiljön som Gloria vistas i.

Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utläst: 18 augusti 2024
Mitt betyg: 4/5