Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Jag fick lite bloggsvacka den här veckan då jag inte hann förbereda inlägg förra helgen och därtill kände jag mig… inte sjuk, men inte heller frisk. Det var segt på gymmet i måndags och jag skalade bort några reps på flera övningar. Sen var jag osäker på om jag skulle bli sjuk nästa dag men det blev aldrig riktigt något.

Jag tog dock ett par vilodagar, efter jobbet, och plöjde två brittiska krimserier. Den första minns jag inte vad den hette och jag kan inte ens komma på vad den handlade om men jag tyckte den var spännande då. Haha, snacka om kort minne. Sen såg jag Kråkflickan, baserad på en svensk bok och den var lite sådär, det var för många trådar som förblev lösa och det kommer visst en andra säsong.

Igår var jag på Thåström på Globen (jaja, jag veeet vad den heter) och vi hade sittplats med svärmor. Det var ändå riktigt bra även om han inte är lika skuttig längre, men hallå, herrn har uppnått en aktningsvärd ålder. Jag har gillat Thåström sen jag upptäckte Ebba och hade en lätt crush på honom som ung och tycker han hållit hög kvalitet genom åren.

Nästa helg ska jag på Kent och det är tvärtom ett band som jag ogillade nästan ända fram tills de splittrades. Jag tålde inte Jocke Bergs gnälliga röst. Sen träffade jag min sambo 2009 samtidigt som deras platta Röd kom ut och då växte den på mig. Så nu sitter jag och lyssnar igenom dem lite för att känna igen några låtar. Jag har bara sett dem en gång och det var på deras avskedskonsert. Och nu ska jag alltså se deras återuppståndelse. 🙂

Läsningen har mest varit lyssning denna vecka. Jag beslöt att byta till ljudbok på Döda kvinnor förlåter inte då jag helt enkelt inte hinner läsa allt annars. Jag tänker alltid att jag inte riktigt gillar ljudböcker (och var ju hård motståndare till dem i början) men är det en bra ljudbok vilket det här är så är det ju en njutning att lyssna. Dessutom är det fantastiskt, för en tidsoptimerare som jag, att kunna maxa boktiden lite mer.

Jag började om på Iliaden igår då jag insåg att jag måste läsa den ännu långsammare och med penna i hand. Nu hängde jag med mycket bättre! Min kvällssnuttefilt är The Pagan Lord, del sju i Last Kingdom-serien.

We left at dawn on the ebbing tide. The world was sword grey. Grey sea, grey sky and a grey mist, and the Middelniht slid through that greyness like a sleek and dangerous beast, We were only using twenty oars and they rose and fell almost silently, just a creak from the tholes and sometimes a splash as a blade dipped. The wake rippled behind us, black and silver, widening and fading as the Middelniht slipped between the withies marking the channel.