Den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag där bokbloggare varje söndag uppmanas att välja ett stycke ur en bok de läser just nu för att väcka nyfikenhet och intresse för den. Ett trevligt söndagsnöje!

Veckan gick i ett jehu vilket händer hela tiden numera. I måndags lyssnade jag till Tanya Tagaq på Kulturhuset. Jag tyckte inte intervjuaren var så bra men Tanya tog saken i egna händer och pratade ganska mycket. Jag fick en bättre förståelse av Spricktand vilken jag ännu inte recenserat då jag liksom inte kunnat bestämma mig för vad jag tycker. Men nu växte boken, vilket ju böcker alltid gör när man pratar om dem. Efter litteraturpratet blev det konsert och det var en häftig upplevelse. Jag som ändå går rätt ofta på konsert har aldrig sett något liknande!

I tisdags träffade jag några barndomsvänner och vi pratade som vanligt minnen, livet och numera också åldrande och död. I fredags, när jag redan hade en sprudlande dag, blev jag glatt överraskad när min kalender (d.v.s. jag själv) påminde mig om att Chimamandas nya bok släpptes så jag gick raka vägen till bokhandeln efter jobbet och köpte den och började läsa.

Igår var jag dock sedvanligt lördagstrött efter gymmet så jag orkade inte läsa så mycket (försökte men somnade) så jag ägnade kvällen åt The Responder istället. Jag är som sagt en sucker för brittisk krim och verkar vara i en tv-period just nu. Dessutom verkar bara mina ögon/hjärna bli sämre så numera har jag ibland svårt att fokusera/dubbelseende-isch även när jag tar ut linserna. Fem optiker har inte kunnat hjälpa mig så jag vet inte om jag borde besöka läkare istället men jag går så sällan till läkare och när jag väl gör det så kan de typ aldrig hjälpa mig så…

Idag har det blivit en löptur i solen. Nu ska det läsas Iliaden och ikväll är det Kent. Jag är inget superfan och har bara sett dem en gång, på deras sista konsert. Medierna har varit ljumma och fansen lyriska av vad jag kan utläsa hittills, så vi får se vad jag tycker.

Kärlek kan vara självskadande, om det verkligen är kärlek. Behöver vi ett annat namn på detta tillstånd av kväljande eufori? Denna brinnande brist på tillfredsställelse. Jag sökte på hans namn och läste saker som jag redan hade läst och studerade foton jag redan hade sett. Jag skapade falska mejlkonton och skickade meddelanden där jag låtsades vara olika studenter som var kära i honom, och jag blev lättad när han inte svarade men orolig för att hans kulle göra det. Jag blir förbluffad nu vid tanken på hur galna mina känslor var.