
Spricktand var januaris bok i Tranans bokprenumeration och jag var väldigt taggad på den och köpte även biljett till att lyssna till Tagaq på Kulturhuset i mars.
Boken är en blandning av en uppväxtskildring, lyrik och inuitiska myter och den börjar i realism men slutar i fantastik. Det finns ett berättarjag, en flicka som är omkring 10 år i början och vi hänger med henne genom en slags återberättande episoder under några år. Det handlar om fulla vuxna, tafsande lärare och rus av olika slag men där finns också en kärlek till gemenskap, frihet, djur och natur även om hon inte alltid hanterar de vilda djuren på bästa sätt. Varje kapitel varvas med en dikt och när flickan är 17 år blir hon så småningom, vi kan säga okonventionellt, gravid och berättelsen blir mer och mer skruvad.
Det går inte att beskriva den här boken utan den måste upplevas. När jag först läste den så visste jag inte alls vad jag skulle tycka och vissa partier i boken får dig att undra vad i hela friden du egentligen läser. Tyvärr har jag ju fortfarande svårt för poesi och för mig personligen så tror jag att dikterna styckade upp läsupplevelsen lite.
I mars var jag alltså och lyssnade till Tagaq och tyvärr var intervjuaren helt värdelös men Tagaq tog liksom samtalet i egna händer och fick fram det hon ville säga. Sedan gav hon ett musikframträdande som var magiskt och hon var verkligen fascinerande som person. För någon vecka sedan var jag på Stockholms litteraturmässa och lyssnade till ett samtal med Nika Abiri, bokens översättare, och det gav ytterligare en dimension till boken.
Båda dessa tillfällen har gjort mig sugen på att läsa om boken och jag läste vissa delar nu för att påminna mig om den när jag skulle skriva den här texten. Då valde jag att helt hoppa över dikterna och jag tror att jag ska läsa boken så en gång och sen kanske bara läsa dikterna för sig. Jag skulle gärna diskutera den (missade tyvärr Tranans bokcirkel) så någon gång framöver ska jag nog föreslå den för en av mina bokcirklar.
Förlag: Bokförlaget Tranan (2025, org. 2019)
Översättning: Nika Abiri
Utläst: 8 februari 2024
Mitt betyg: 4/5