När jag nästan var klar med alla mina släpande recensionerna bestämde jag mig för att unna mig lite Försommarblues och började lyssna på den på kvällen. Dagen därpå gjorde jag lite annat men nästföljande dag skulle jag bara läsa lite medan jag åt lunch och vips två timmar senare så var den utläst! Jag kunde bara inte sluta.

Eftersom det här är en serie får du vara beredd på spoilers. I denna del ligger fokus på Isabel och Nina men alla gamla karaktärer är med. Isabel får en dag besök av en ung tjej som hävdar att hon är Isabels framlidne sambos, Jorge, dotter. Isabel blir vilsen och funderar på om Jorge ljög för henne under alla år. Nina å sin sida får ett tufft besked och återvänder utan familjen till Kalvinge. Där finner hon tröst hos vännerna men möts också av nya hemska besked.

Så snart jag var klar med första delen om Kalvinge ville jag återvända. Det var liksom så mysigt där med all gemenskap och vänskap och samtidigt var det spännande med hur det skulle gå med olika relationer. Well, uppföljaren gjorde mig inte besviken (frustrerad JA men jag hoppas det löser sig i nästa del) utan det var fortfarande gemytligt, nya och nygamla karaktärer hittade varandra i intressanta konstellationer och äntligen blev det lite husdjur också!

Nu är det synd att Kalvinge är fiktivt för jag hade gärna åkt dit och strosat lite och gått en sådan där vandring som man kan göra utifrån platser i böcker. Jag hoppas och tror att allt löser sig på bästa sätt för alla inblandade i tredje delen som efter Sensommar- och Försommar- väl måste heta Midsommar- sonett? 😀 Det finns hur som helst rejält många trådar att spinna vidare på och det ska bli intressant att se hur systrarna Molin-Johansson väljer att göra.

Förlag: Louise Bäckelin Förlag (2025)
Utläst: 21 april 2025
Mitt betyg: 4/5