Den här våren bjöd på flera hett efterlängtade titlar och såklart var Skam en av dem. Jag gick och lyssnade till ett väldigt bra samtal mellan Laestadius och hennes förläggare Susanna Romanus och köpte självfallet med mig boken hem. Det sa bara swoosh och så var den utläst! (och gissa om jag väntade på tårtscenen efter vad Laestadius sa på samtalet!)

I den här tredje och sista delen möter vi Marina som efter ett år i Stockholm flyttar hem till Kiruna. Staden som hon lämnat i all hast och där hon nu måste möta alla släktingar igen vilka inte ser på henne med blida ögon efter vad som hände den där gången.

Marinas mamma är samisk och hennes pappa tornedaling men det är hennes farbror Sture, laestadianen, som lägger ribban för släkten. Marina växer upp i ett mellanförskap där det samiska göms undan och det laestadianska gäller i officiella sammanhang men hemma med familjen är det inte så noga. Detta gör henne kluven och splittrad och skammen och synden är ständigt närvarande i hennes uppväxt.

Som vanligt är det flera perspektiv i boken och den här gången är det två och bägge är Marinas. Ett där vi följer hennes barndom och ett där vi följer både återkomsten i hennes unga vuxna liv och åren som ledde till hennes Stockholmsflykt. Båda spåren är precis lika intressanta och jag förstår inte de kritiker som tycker det går för långsamt i boken. Enligt min åsikt är det perfekt. Bit för bit rullas allt upp och jag älskar alla detaljer från Nils-Antes fläckiga köksskåp till det [syndiga] Freestyle-kassettbandet.

Som vanligt älskar jag också inslagen av samiska och meänkieli vilket förstärker autenticiteten och får min språkälskande ådra att njuta. Jag har verkligen uppskattat den här trilogin som förutom att vara underbar läsning har ökat mina kunskaper kring både nutida och dåtida samehat och nu också laestadianismen. Ingen borde berövas på språk och kultur, eller påtvingas religiösa ideal, så som görs med Marina och kan för bövelen folk och familjer bara börja p r a t a med varandra!

Förlag: Romanus & Selling (2025)
Utläst: 11 maj 2025
Mitt betyg: 5/5