När litt.vet. 1 var slut var vi några av kursarna som bestämde oss för att starta en bokcirkel så vi hade legitimt skäl att fortsätta ses. Först bestämde vi oss för Don Quijote men några hade så mycket på sitt bord att vi bytte till Iliaden. Inte för att jag vet om den egentligen var så mycket mer snabbläst.

Iliaden handlar om några veckor i slutet av trojanska kriget när ”grekerna” (argiver/danaier/achaier) belägrar Troja (Ilion). Achaierna har tillfångatagit en kvinna, Chryseis, varpå Apollon plågar dem med en pest så att de känner sig tvingade att lämna tillbaka Chryseis till hennes far. Akilles blir då sur eftersom hon var hans krigsbyte och hämnas på sina landsmän genom att sitta vid sitt skepp och sura under nästan hela boken medan de andra slåss allt vad de orkar.

Istället har vi hjältar som Agamemnon, Menelaos, stora och lilla Aias (Ajax) samt visa gamlingar som Nestor som slåss på grekernas sida. Hos trojanerna möter vi fegisen Paris, hjältarna Hektor och Aeneas, Helena (Paris fru, tidigare Menelaos fru vilket ligger bakom hela kriget) samt gamlingen Priamos. Gudarna spelar en stor roll och på grekernas sida står bl.a Hera, Athena och Poseidon medan trojanerna backas upp av Zeus, Ares, Afrodite och Apollon.

Ja, som ni hör är det många namn och jag läste den här boken på ett annorlunda sätt där jag dels antecknade några av karaktärerna och vilken sida de var på. De förekommer liksom under många olika alias, det kan vara deras namn, eller så kallas de sin fars namns son eller så kallas de något annat tjusigt, så det tog ett tag innan jag hade koll på vem som var vem (ungefär som i ryska böcker).

Dels strök jag under alla viktiga händelser i varje kapitel då det förutom action med detaljerade beskrivningar av exakt var lansen träffar och hur skadorna ser ut förekommer en hel del bakgrundshistorik. När någon, för historien okänd dör, så får vi ofta en 10-20 rader lång beskrivning av vem han var, vem som var hans far, från vilken by han kom, vad han arbetade med etc. För den moderna läsaren känns det tämligen onödigt men jag tänker mig att det var ett sätt att hålla släkten och människor levande. Skeppskatalogen däremot kan ingen vettig människa finna intressant förutom att den visar vilken enorm här grekerna kom med, men vi får också en beskrivning av trojanernas här.

Gudarna spelar en stor roll och deras nycker och lustar styr kriget genom att de blåser in mod i den som behöver, slår undan annalkande spjut eller då t.ex. skickar en pest på motståndarlaget. De bråkar och smider ränker och är riktigt underhållande att läsa om. Zeus är inte särskilt sympatisk och han styr de andra med hjälp av hot och våld.

Själva berättelsen är faktiskt intressant och det är spännande hela vägen även fast vi vet att Hektor kommer att dö (ingen spoiler, det hintas tidigt om detta i boken). Som bonus får du reda på en hel del om hur det här med krig fungerade, vilka strategier de hade, vilka kläder och vapen man använde och hur viktig maten, festandet och offrandet är (du vill ju hålla gudarna nöjda). Samtidigt gör de här långa beskrivningarna av folks familjehistorik att intrycket dras ner en bit då de stoppar upp läsflowet och är ointressanta.

Språket är annars oväntat lättläst i den här översättningen (Ingvar Björkeson) och många av de homeriska liknelserna är både vackra och roliga. Sen blir det lätt lite tjatigt att varje lansen alltid beskrivs som att den skuggade vida och att Diomedes alltid är väldig i härskri. Under en av cirkelträffarna så kollade jag i den engelska utgåvan med Emily Wilson som översättare och där är språket långt mer poetiskt än i denna svenska utgåva vilket ger en annorlunda läsupplevelse. Men jag tycker Björkesons är bra när du verkligen vill förstå vad som händer.

Ett tag skrev jag egna sammanfattningar av varje sång (men det finns också färdiga längst bak i boken) och jag kollade också på en underhållande tjej, MoAn Inc, som går igenom varje sång på sin youtubekanal. Jag ville liksom ha mycket på fötterna eftersom det var en bokcirkelbok men mot slutet hann jag inte med allt det där utan nöjde mig med att bara läsa och stryka under. Rekommenderar jag Iliaden? Absolut, men du får vara beredd på att det är en läsupplevelse som kräver lite mer engagemang!

Förlag: Natur och kultur (2024, org. ca 700 f.v.t)
Översättning: Ingvar Björkeson
Utläst: 30 maj 2025
Mitt betyg: 3/5