Jag såg den här på sociala medier och blev nyfiken då jag inte är den som säger nej till häxerier, historiska romaner och kvinnoöden! När jag så hade tagit tag i en hög släpande recensioner under påsklovet så belönade jag mig själv med att sluka ett par nya lättlästa e-böcker, varav denna bok.

Boken har tre spår: ett om Altha som anklagas för häxerier på 1600-talet, ett om Violet med en oförstående och konservativ far, runt andra världskriget och så slutligen Kate, i nutid, som sticker från London då hennes kille är manipulativ och misshandlar henne. Hon gömmer sig i en liten stuga hon ärvt från en släkting; Weyward Cottage, och kommer där sin egen släkthistoria på spåren.

Är det något jag går igång på sen barnsben så är det kvinnor som flyttar till en övergiven stuga för att rusta upp den (hej Djuren på Ödegården, men det går fint med ärvda lägenheter à la Boksamlaren också). Lägg till lite historia, häxor och feminism på det också så blir det toppen! Dessutom är naturen starkt närvarande och även det ger pluspoäng hos mig.

Det här är en bladvändare som engagerar, berör och upprör. Alla kvinnorna lever på ett eller annat sätt under inverkan av styrande kontrollerande män: Altha lever sitt [häx]liv som hon vill och får skit för det, Violet vill leva ett liv lika fritt som pojkar får men hennes far håller henne ”skyddad” och Kate vet inte riktigt vilket liv hon vill leva i bokens början men hennes kille trycker ned henne både fysiskt, psykiskt och låter henne inte ha ett liv.

En riktigt bra bok helt enkelt och nu undrar jag såklart om The Sirens av Hart är lika bra?

Förlag: Printz publishing (2025, org. 2023)
Översättning: Hanna Svensson
Utläst: 23 april 2025
Mitt betyg: 4/5