Va, hallå? Skrev hon inte om den här häromdagen? Tja, nu var det så att den här tunna lilla boken visade sig innehålla två titlar! Får man göra så? På StoryGraph reggas den ju bara som en titel! Tur att jag i alla fall inte har något sådant antalsmål när det gäller lästa böcker. Jag räknar boken som två titlar, alltså det ÄR ju två titlar. Tycker gott de kunnat skriva Kitchen/Moonligt Shadow på omslaget.

Så det här är en novell om Satsuki vars pojkvän, Hitoshi, omkommit i en olycka. Hon sover dåligt och börjar jogga i gryningen varje morgon och när hon kommer till bron över floden stannar hon alltid och dricker hett medhavt te (högst underlig joggingvana). En morgon dyker plötsligt en ung kvinna upp och frågar om hon får smaka av Satsukis te. Satsuki har inte hört henne komma och blir skrämd och tappar termosen i floden men flickan lovar snart att köpa en ny. Hon har kommit till just den här bron för att man här ska se en syn som bara visar sig vart hundrade år säger hon, OM alla villkor är uppfyllda men hon vill inte berätta för Satsuki än vilka villkoren är.

Genom novellen får vi genom återblickar veta mer om Hitoshis och Satsukis relation och i nutid börjar Satsuki umgås med Hiiragi, Hitoshis lillebror som förlorat sin flickvän, Yumiko, i samma olycka som Hitoshi dog. Precis som Satsuki använde joggingen för att stå ut med sorgen bär han ständigt Yumikos skolflicksuniform. Tillsammans försöker de hitta en väg framåt i vardagen.

Det var mer magisk realism i den här novellen än i Kitchen och jag tyckte mycket om den. Jag älskar blandningen av exakt vilken tesort de dricker och det lite magiska som sker vid bron. Yashimotos karaktärer är lätta att tycka om och särskilt Hiiragi som är som en slags gullig hundvalp. Det är en fin skildring av sorg utan att bli för tungt och berättelsen mynnar ut i att man måste kunna gå vidare i livet och leva det även om man haft stora förluster och det känns svårt.

Förlag: Bokförlaget Tranan (2024, org. 1986)
Översättning: Vibeke Emond
Utläst: 27 april 2025
Mitt betyg: 4/5