The Empty Throne följde med som lättläst tåglektyr på vår Helsingborgstripp. Jag hade tänkt att ha läst ut alla i serien nu innan plugget drar igång men sen blev det ju inte så mycket läst i sommar ändå. Eftersom det här är en serie får du vara beredd på spoilers.

Sjunde boken slutade jag minst sagt dramatiskt och även om jag förstår att Uthred inte dött (eftersom att han då och då träder in i berättelsen som en väldigt gammal man som är berättaren) så blir man lite konfunderad när vi först möter Uthred jr och får ta del av hans perspektiv. Men snart har vi Uthred sr på banan igen. Titeln skvallrar om att vi har en tron att fylla och det handlar om en ny härskare i Mercia då Aethelred dör. Uthred tycker Aethelflaed är ett bra alternativ men hon är ju… kvinna. Kung Edwards svärfar vill ta livet av Edwards förstfödde oäkting (eller är han äkting) för att säkra tronen till sitt eget barnbarn. Eardwulf ( Aethelreds livgardeschef) vill gifta sig med Aethelflaeds dotter och själv ta makten. Vojne, vojne, hur ska det gå?

Det är alltså mycket intriger i den här delen och det är bra och intressanta intriger! Uthred har blivit äldre, han är skadad och hinner tänka igenom sitt liv så här långt och hanfår mer agera mentor åt sina rådiga barn än att själv stå främst i ledet den här gången. Jag älskar det och det ger nytt blod till serien och nya perspektiv. Jag älskar också Uthreds barn: Uthred och Stiorra. De är väldigt lika honom, bra på att slåss, orädda men också smarta och kalkylerande.

Det enda jag ogillar är Uthreds ständiga kvinnotycke som han brukar hålla i schack men den här gången gör han något onödigt tycker jag. Han har redan tillgång till två kvinnor men det kommer alltid en ny enastående skönhet i varje del som förblindar honom. Man får väl ta det onda med det goda när man läser pojkfantasi-äventyrsböcker.

Som vanligt har Uthred bra citat:

”There are many gods, and you never know which one of them is awake, so pray to them all.” Apropå att hedningen Uthred ibland även lägger in en bön till the nailed god.

”We think we control our own lives, but the gods play with us like children playing with straw dolls. Alltså det här är SÅ Iliaden och Odysséen. 🙂

Den här delen är min favorit i serien så här långt! Nu vill jag ha mer av Stiorra och lill-Uthred.

Förlag: HarperCollinsPublishers (2015, org. 2014)
Utläst: 27 juli 2025
Mitt betyg: 5/5