På midsommardagen begav jag och två vänner oss ut på en vandring. Det var att fortsätta beta av Sörmlandsleden som var målet och i ryggsäcken la jag ner Senseis portfölj. Ofta brukar jag läsa en e-bok på vandring, det är mindre att släpa på och lättare att ligga inne i sovsäcken och läsa om det är kallt, men nu hade jag ju sagt upp Storytel och gillade inte bibblans nya app så det blev pappersbok. För ovanlighetens skull så läste jag också en hel del på denna vandring. Hel och hel, men jag läste ändå ett par kapitel varje kväll vilket var mysigt!

Tsukiko råkar en dag hamna bredvid sin gamla lärare, d.v.s. Sensei, på en izakaya (restaurang) och efter det börjar de ses där då och då. Han är trettio år äldre än henne men de bygger upp en fin och annorlunda relation och med tiden blir bandet emellan dem allt starkare.

Som vanligt (enligt min erfarenhet i japanska böcker) är maten väldigt viktig i den här boken. När Tsukiko och Sensei möts så beställer hon ”Tonfisk med fermenterade sojabönor. Skivad lotusrot. Saltad schalottenlök.” och så hör hon att någon beställer exakt samma sak – Sensei. Så fortsätter det genom boken med att vi alltid får veta exakt vad äter. Dricker gör de också en hel del, första gången delar de på fem flaskor sake, jag vet inte hur stor en flaska är men google säger mig att sake brukar ligga på 15-20%!

Det här är andra boken jag läser av Kawakami även om denna kom före. Tidigare läste jag Nakanos second handbutik och förutom mat så handlar bägge böckerna om relationer. Fast mat och relationer är ju typ det viktigaste i livet så det är inte så konstigt. De är väldigt lika varandra i den småputtriga stilen och jag illarliksom att hänga med Tsukiko och Sensei. Oftast ses de bara på Izakayan och de ringer inte till varandra utan ses bara slumpmässigt. Ibland följer Tsukiko med hem till Sensei men han är aldrig hos henne. En gång plockar de svamp tillsammans med Izakayans ägare och dennes bror. Det är liksom som små random udda möten som sker mellan dessa två individer.

Så här långt gillar jag boken väldigt mycket men jag tycker inte om den vändning deras relation tar och hade hellre varit utan den. Jag tyckte det var bra som det var helt enkelt. Det finns en bra ordlista i slutet av boken för sig som undrar framför allt vad de äter men också hur man ropar ”hallå jag är hemma/tillbaka” på japanska. Kommer jag läsa fler böcker av Kawakami? Tja, kanske.

Förlag: Bokförlaget Tranan (2022, org. 2007)
Översättning: Lars Vargö
Utläst: 26 juni 2025
Mitt betyg: 4/5