Bonsai var den då senaste boken jag fått i Tranans prenumeration, den kom någon gång under våren och jag läste den relativt snabbt, med mina mått mätt, efter jag fått hem den.

Boken handlar om Julia och Emilio, två litteraturstudenter som först inte direkt gillar varandra men sedan blir ett par. De ljuger för varandra om att de läst Proust och smälter snart samman till en gemensam lycklig kropp där de läser högt för varandra innan de ligger med varandra. På baksidan kan vi läsa hur boken slutar redan från start och partiet mellan när de träffas och slutet är små nedslag i deras liv efter deras kärleksrelation.

I boken så läser Julia och Emilio en novell, Tantalia, av Macedonio Fernández, vilken finns på riktigt. Den handlar om ett par som skaffar en Bonsai som tecken på sin kärlek men så kommer de på att om bonsaiträdet dör så dör deras kärlek. Därför väljer de att ”tappa bort” sin växt bland liknande växter men så blir de istället sorgsna över att de aldrig kommer att hitta den. Julia och Emilio tappar bort varandra i boken och det blir inget lyckligt slut.

Det är inte helt enkelt att beskriva den här lilla boken (94 sidor) och den är också berättad på ett lite annorlunda sätt. Jag inser nu när jag bläddrar i den att jag inte är säker på om det är Julio som är berättaren eller någon helt annan. Jag tror också att det är en bok som tjänar på att läsas mer noggrant än vad jag tror att jag gjorde i slutet av maj med lärartrött hjärna. För jag tyckte att den var lite konstig och si så där då men jag misstänker nu att den kanske är genialisk? Den är dock väldigt behaglig att läsa och jag gillar verkligen språket i Thorburns översättning. Vad tycker du som läst den?

Förlag: Bokförlaget Tranan (2025, org. 2008)
Översättning: Annakarin Thorburn
Utläst: 30 maj 2025
Mitt betyg: 3/5