Den norska bokbloggen Betraktninger har en paus i att hålla i En smakebit på søndag och jag vet inte om hon kommer tillbaka men vi är ett gäng som fortsätter ändå!

Efter tre veckor börjar jag kanske se ljuset i tunneln gällande hälsan. Jag har såklart fortfarande hosta kvar och känner mig inte helt hundra men det är bättre nu. Jag jobbade i veckan och det var rejält tufft i måndags men jag hade kurs torsdag-fredag så jag visste att de två dagarna skulle bli som vilodagar. Det kanske låter konstigt för folk som jobbar utanför skolans värld men de dagar man jobbar utan elever är som vilodagar. Man behöver inte ha koll på allt och alla exakt hela tiden eller spela teater (vilket är vad vi gör, vi uppträder dagligen) utan du sitter ner, pratar med vuxna människor i lugn och ro och har fikapauser.

I tisdags var jag till universitetet igen, jag orkade inte riktigt det men hade missat två gånger och ville inte missa mer. I onsdags var jag och såg Viagra Boys på Globen, jag orkade inte riktigt det heller men hade missat två konserter helgen innan så vad gör man. Men resten av veckan har jag suttit i soffan och läst eller sett Gilmore Girls. Jag skulle egentligen gått på bokevent i torsdags men ställde in det då jag behövde vila.

Igår läste jag veckans två kurslitteratur-titlar och de var så fruktansvärt INTE i min smak. Temat just nu är skrattets litteratur och jag gillar verkligen inte komiska böcker. Det kan gärna vara något komiskt inslag i en bok men inte bara. Dels var det Aristofanes Molnen, dels Pantagruel de törstigas konung av Francois Rabelais. Jag gav båda två en etta på Storygraph. Särskilt den sistnämnda kändes typ som att Robert Broberg och Povel Ramel skrivit en bok ihop. Lysistrate av Aristofanes tycker jag är bra men den här förstod jag mig inte på. Idag ska jag läsa alla förklarande kringtexter så kanske blir jag klokare av det.

En av titlarna jag skulle läsa i november var Jamaica Inn men jag har dels haft annat att prioritera i läsningen, dels inte orkat läsa så mycket. Eller, tittar man på antalet titlar för november så är de ganska många men många är korta och hälften är kurslitteratur. Jamaica Inn är till en ny digital bokcirkel med typ samma gäng jag diskuterade Katabasis med och jag har inte prioriterat den. Nu har jag läst ett par kapitel och gillar den och den har väldigt mycket Wuthering Heights-känsla (vilken jag förvisso inte gillade så mycket men stämningen och miljön är lika).

On either side of the road the country stretched interminably into space. No trees, no lanes, no cluster of cottages or hamlet, but mile upon mile of bleak moorland, dark and untraversed, rolling like a desert land to some unseen horizon. No human being could live in this wasted country, thought Mary, and remain like other people; the very children would be born twisted, like the blackened shrubs of broom, bent by the force of a wind that never ceased, blow as it would from east and west, fron north and south. Their minds would be twisted, too, their thoughts evil, dwelling as they must amidst marshland and granite, harsh heather and crumbling stone.